Atari 6 månader

Som jag berättade för er tidigare fyllde Atari 6 månader för tre veckor sen. Nu blir det en supersen 6 månaders-update här, men bättre sen än aldrig. 🙂

Ataris utveckling under förra månaden har varit otroligt fascinerande för mig. Det går så himla fort för honom. Han lyckades ställa sig upp på alla fyra, gungat sig själv fram och tillbaka och tog 3-4 krypsteg på mindre än två veckor. Då hade inte han hittat rytmen till sitt krypande än men i skrivande stund har han redan lärt sig att krypa. Det går minsann superfort!
Förra månaden lärde Atari att ta sig upp från liggläge till sittläge. Han har fått mer kontroll över sin grovmotorik. Kan svänga med gåbilen och lärt sig att hitta lösningar till att navigera sig själv på ett smidigare sätt. Vi har även märkt att Atari har blivit bättre med sin finmotorik, hur han använder sina händer och plockar de leksaker som han vill ha och inte helt random som tidigare.

Under den här månaden har Atari redan hunnit lära sig massor, men det tar jag upp sen på 7 månaders-update.

Tack för att ni följer vår resa och barnens utveckling.
Kramar till er cyberfamiljen! 

 

Adventmys

Älskade cybervänner, 

Kan ni känna att julen är nära nu? Det var ju tredje advent i söndags, vi myste här hemma och bakade pepparkakor med Zelda. Oj vad vi har bakat under de senaste veckorna, vet inte om det är på grund av julstämningen eller de mörka dagarna som inspirerat oss till att boosta upp mysfaktor ännu mer genom bakning. Vi har gjort allt från pepparkakshus, saffransbullar, muffins pepparkakor i flera omgångar och till helgen ska vi baka juliga cupcakes.

Just nu känner jag en stor lättnad att vi har gjort klart allting inför julen. Vi har skickat iväg julkort, alla julklappar är inslagna och redan handlat det som behövs inför julfirandet med familjen. Skönt att vi har varit ute i god tid ändå, så att vi slipper stressa i sista sekunden. Mysigt har det varit att planera och pysslat med allt kring julen. Nu räknar vi dagarna till julafton och Zelda ska få sitt första jullov imorgon. Vi kommer att fira detta med asiatiskt julbord!

I lördags var vi hos Magnus och Helen, vi hade Lucia/adventmys hos dem. Det var supermysigt. Zelda var så himla söt, hon lekte med alla, satte sig i allas knä och var jättesocial.

Nu ska jag och Atari fortsätta att mysa lite innan Zelda kommer hem. Jag och Atari blev sjuka sen i måndags. Zelda hann smitta oss när hon fick en förkylning med feber som varade typ över en natt. Jag fick noll sömn på måndagsnatten för att Atari blev ledsen så fort näsan täppte till, jag fick använda nässug på honom hela natten i princip. Nu mår vi bra, lite snoriga fortfarande men pigga och glada. Vilken tur! 🙂 

 

Vårt Lucia firande

Hey finaste ni, 

Firade ni Lucia igår? Lucianatten är tydligen den längsta natten på hela året säger de. Jag vet inte om jag kände någon skillnad igår natt men Atari fick för sig att vakna varje timme, haha. Hur som haver, vi firade Lucia på Zeldas förskola. På småbarnsavdelning hade de ingen Luciatåg men jag såg en på vägen till Zeldas avdelning. Det var så himla sött att mitt hjärta smälte. Jag kommer att dö av ”cuteness overload” när Zelda kommer att gå i Luciatåg i framtiden. Om jag känner mig själv rätt nu kommer jag att vara den där jobbiga mamman längst fram med kameran som går tusen gånger i sekunden.

På småbarnsavdelningen firade vi Lucia med sångstund och fika. Kvällen innan glaserade jag och Zelda pepparkakor som vi tog med till förskolan. Bill fick gå på föräldramöte sist, så det var första gången för mig att få vara med något som andra föräldrar också är med och medverkar. Jag vet att det låter lite töntigt nu men det var lite pirrigt för mig faktiskt, att se alla föräldrar där med sina barn, tänkt att jag är nu en i gänget. Märklig känsla på något sätt, svårt att sätta ord. En sån liten sak kan definiera hur mycket mitt liv har förändrats. Saker som står i min kalender nu är annorlunda jämfört med år 2017/2018!

Jag älskar älskar älskar högtider och gör det ännu mer nu med barn. Ser så mycket framemot att få vara närvara på barnens framtida skolaktiviteter, bakar till skolresor och ställer upp i föräldragruppen. Hur kuuul!? 

 

Ataris första dopp i poolen!

Älskade ni, 

Hur har ni det? Mår ni bra? Vi har haft två bra veckor här hemma och passat på att njuta så mycket vi kunnat. Igår, på luciadagen spenderade vi morgonen på badhuset med barnen. Gosh, vad vi har hunnit med många roliga aktiviteter på dem här två veckorna och Bill har haft fler bra dagar än tidigare. Det är kul att se Bill med lite mer energi på dagarna, nånting måste vården ha gjort rätt ändå. Tacksam att han fick rätt vård. Annars brukar utbrändhet vara ganska dimmigt och det är fortfarande många som inte får den vården som de verkligen behöver. Jag är otroligt stolt över Bill, jag kan se på de dagarna som han inte mår bra men han kämpar och prioriterar alltid barnen i första hand. Han försöker verkligen göra sitt bästa i alla lägen, i sin egen takt. Det är bra jobbat tycker jag! Jag känner att vi är på rätt väg, även om det tar sin lilla tid. Gäller att suga i oss alla bra stunder vi kan.

Såg att någon av er undrade om Bill, vad han gjorde när jag var sjuk sist. Han tog hand om barnen såklart. Jag kunde dock se på Bill att det var extra kämpigt för honom att hinna rodda allt, även om han försökte få det att låta som att allt var under kontroll. Zelda är krävande när hon är sjuk och Atari måste också ha sin lilla uppmärksamhet. Därför tyckte jag att det skulle vara bra med en extra hand utöver Bill. Jag har svårt att tillåta mig själv att räkna med Bill numera. Allt jag vill är att han ska bli frisk, jag tillåter att saker och ting får vara på hans villkor lite grann. Sedan kompletterar jag det som vi behöver i vardagen. När jag var sjuk kändes allt så jobbigt, men nu har man redan glömt bort det. Livet med barn är så speciellt, för att man kan från ena dagen vilja gå och gräva ner sig själv under jorden och andra dagen kan man känna sig helt oövervinnelig. Igår var en sån där ”oövervinnelig” dag, Atari gjorde sitt första dopp i poolen. Han var så glad, sprattlade med benen, armarna och skrattade. Att se barnens glädje när de får uppleva något för första gången är så ovärderlig.