Kärlek till er

Mina älskade cybervänner, 

Jag fullkomligt uppskattar er. Tack för kärleken som ni har skickat genom skärmen från inlägget om min graviditetsdepression.

Jag har som sagt påbörjat inlägget sen länge tillbaka men gång på gång lyckades inte avsluta det. Nu när jag äntligen postade iväg inlägget känns det som att jag i samma veva skickade iväg en stor tyngd som jag har haft inom mig på något sätt. Jag har svårt att öppna upp mig ordentligt om känsliga ämnen som berör mig personligen under tiden jag är som mest påverkad av situationen jag befinner mig i. Efter att jag har bearbetat känslorna brukar jag kunna prata om det öppet. Det är mitt sätt att i sista steget släppa iväg det negativa som jag har upplevt på något sätt. Även om jag alltid kommer att komma ihåg vissa saker så blir jag inte lika berörd när jag tänker på det nästa gång.

Jag kände mig fullkomligt knäpp och hatade mig själv under depressionen. Jag skämdes att vara i det skicket. Jag hade ingen aning om att man kunde må så pass dåligt som jag gjorde. Jag var inte tillräckligt utbildad kring ämnet och kände mig otroligt ensam när jag mådde dåligt. Det är kanske på grund av att man inte pratar så mycket om det här? Ändå är depression under graviditeten vanligare än vad man tror, cirka var 10:e gravid kvinna drabbas av graviditetsdepression.

För mig känns det som att förväntningarna från omgivningen och framförallt mig själv är att man ska vara glad och harmonisk under graviditeten. Folk säger att bebisars välmående beror helt på hur mamma mår, jag lyssnade. Snacka om vilka skuldkänslor jag fick när jag mådde skit och inte kunde kontrollera mitt välmående. Det är kanske därför många lider i det tysta istället?

Jag vill inte att någon ska behöva gå genom det jag har gjort och känna sig ensam såsom jag gjorde under depressionen. Det här är ett ämne som behöver lyftas fram och är otroligt viktigt. Vi måste bli mer medvetna om depressionen, våga söka hjälp och få den rätta hjälpen man behöver och som närstående ha mer förståelse för den drabbade.

Man ska inte behöva ha skamkänslor eller känna sig svag bara för att man drabbas av depression. Tänk när man kommer ur en sån så här grej sen, vad unbreakable, indestructible och incredible man kan känna sig. När man har nått botten kan det bara bli bättre efteråt om man tillåter sig själv med tiden att gå mot det rätta hållet.

Ni förtjänar det allra bästa, kärlek till er! 

11 kommentarer

  1. Härligt att få läsa att du liksom jag och min kone (hustru) uppskattar alla vår Greta. Hon gör, precis som du, skillnad!
    KullaMannen som varit i din hemtrakter några gånger, trots det geografiska namnets hemvist. Har även haft glädjen att träffa Bengt Djupbäck. …två rum och kök… är det inte det du och Bill bor i?
    Rörande din depression, lyssna på Jokkmokks-Jokke. Bästa medicinen mot att ”må lågt” tycker jag är GulliGullan koko, kolla gärna in Jokke på YouTube. En sann levnadskonstnär.

  2. Jag visste inte ens att graviditetsdepression fanns innan jag själv drabbades, hade bara hört talas om förlossningsdepression. Bara det är ju knäppt! Att jag inte ens visste att det fanns… Kände mig jättehemsk som inte var glad över barnet i magen, trots ett väldigt planerat IVF-barn. Det enda jag överallt kunde läsa om på sociala medier var hur jävla glada alla var över sina graviditeter och att de redan älskade barnen i sina magar (bl. a du med Zelda då vi födde med ca två veckors mellanrum). Kände mig jättedålig som bara var deppig, var jättejobbigt att bemöta människor i min närhet också som blev så glada när de fick veta att jag var gravid och utbrast grattis! och jag var inte alls lika glad som dem, men jag kände verkligen att det var det som förväntades av mig. Var rädd, och mer eller mindre beredd, på att få en förlossningsdepression också, då risk för det tydligen ökar om man tidigare varit deprimerad, men tack och lov så slapp jag det!
    Krya på sig till Bill från mig! Kram till er!

    1. Åh, Med Zelda mådde jag ju så himla bra, bättre att någonsin. Jag har aldrig varit gladare i mitt liv under den perioden jag var gravid första gången. Men det var också på grund av de ”bra” hormonerna. Med Atari blev det som dag och natt trots att vi hade planerat och ville bli gravida andra graviditeten. Det var så konstigt hur hormonerna kan ta en till toppen eller sänka en till botten. Jag blev så förvirrad.

      Om ni blir gravida igen i framtiden hoppas jag att du kommer att må bra och har mycket av de goda hormonerna i kroppen såsom jag hade under min första graviditet för att det var så härligt. Det kändes som att man levde i en glad bubbla och ingenting kunde ta en. Visst är det konstigt hur hela det här funkar?

      Hoppas att du och familjen mår bra <3
      Tack för din kommentar och omtanke, sakta men säkert kommer allt att bli bra för oss.
      Kramar hela familjen från mig!

  3. Depression är lika hemskt som cancer då båda är sjukdomar som kan döda en och drabba vem som helst. Grejen är bara det att depressionen syns inte alltid och därför finns den inte enligt vissa. Så sorgligt och hemskt. Jag tycker depression både tas på lika stort allvar som cancer. Hur många fler ska dö pga psykisk ohälsa innan folk fattar att det är på riktigt och borde tad på större allvar.

    1. Jag själv akyt opererad för äggstockscancer. En mardröm. Med svår infektion i hela kroppen. Snälla ni gå på av screnning.

      . Vill inte att någon blir så sjuk som jag. Ta hand om hälsan.

  4. All styrka till dej. Jag själv varit svårt sjuk två veckor och nästan inte orkat med. Kärlek till din söta familj och att du kämpat så. Stor kram.

  5. Nu vet du vad det innebär att vara i en depression. Du sätter de ord man känner och upplever. Man styrs likt en marionettdocka och man kan inte stoppa sig själv. Tack och lov kan man bli frisk eftersom det e en sjukdom. Det pratas för lite om detta. Ofta får man höra att de e bara att rycka upp sig. Ingen ska någonsin behöva uppleva detta. Sen e energilösheten hemsk… man e glad om man klarar av att gå på toa. De dagarna vet man att man överlever för det finns ingen energi kvar att göra slut på sig själv. Galet hur dålig man kan bli.

    Du e modig som delar med dig men folk måste förstå vad det innebär. Framförallt måste skammen om depression i samhället försvinna.

    ❤❤❤

  6. Jag insåg att något var fel när de antidepressiva inte hjälpte å att måendet slog över från bra till riktigt dåligt på några timmar. Fick stämnings stabiliserande medicin och den hjälpte snabbt. Nu e jag mer balanserad i måendet. Men den här känslan att känna glädje på riktigt är borta men jag vet hur jag ska känna och försöker fejka den. Det blir så när man går i många år med depression och inte söker eller får hjälp. Låt ingen förminska eller trampa på er. Ni alla har rätt att må bra.

    ❤❤❤

  7. Depression är fruktansvärt! Krya på dig, du är dtsrk och det blir bättre❤️

  8. När får man en ny uppdatering?

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *