Jag har inte mått så bra

Älskade cybervänner, 

Åh, vad fina ni är som har visat så mycket kärlek här i bloggen. Vad glad jag känner mig just nu. Vad har jag gjort som förtjänar det? Ödmjukaste tack för era omtanken. Ni är underbara människor med vackra själar. Världens största kramar till er! 

I skrivande stund mår jag bra, har äntligen fått extra energi till att uppdatera bloggen. Era tankar måste ha teleporterat till mig och gav mig extra krafter på något sätt. Jag vill egentligen säga till er att jag har mått bra hela tiden. Men det har jag inte… Jag vet att jag är rätt duktig på att dölja hur jag egentligen mår, hur förtvivlad och rädd jag egentligen känner mig. För att inte göra folk i min närhet oroliga. Speciellt de människor som jag älskar mest, min familj.
När jag fick åka in sa Bill att han ska kontakta mina föräldrar men jag sa: -Nej, låt mig göra det själv. Vill inte göra dem oroliga. När jag kände hur situationen inte var lika kritiskt efter jag fick hjälp med andningen på sjukhuset skyndade jag mig att skriva till min familj och haft dialog med dem hela tiden i familjechatten. Hur jag skickade en bild när jag smålog under syrgasen, skämtade om min hälsa-situation, och att det är minsann inte så farlig som det låter. Gjorde hela grejen lättsam för att inte oroa min familj som inte kunde vara med mig. Jag vet själv hur ont i hjärtat man får och hur jobbigt det är, när någon av familjemedlemmar inte mår bra. Min mamma var till och med på väg att ta första flyget från Thailand till Sverige för att hon var så himla orolig. Det skulle bara göra mig ännu mer olycklig för att jag vet hur mycket hon har att göra för oss därborta. Mamma kommer ändå hem i slutet av Juni. Även om det inte känns detsamma som att få vara med familjen fysisk så är jag glad att vi pratar varje dag. Jag kan känna kärleken genom telefonen.

Jag träffade doktorn igen tidigare idag angående min astma. Doktorn blev glad att jag har börjat andas bra igen och kan ta in mycket mer luft nu än tidigare efter behandlingen. Jag måste fortsätta med behandlingen fram till Atari är här och några veckor efter. De tror att det är graviditeten som har kickat igång astman. Doktorn såg i journalen när jag åkte in att jag var under kritiskt läge därför har de haft täta kontroller på mig sen händelsen. Under tiden jag var i sjukhuset berättade läkarna såklart inte hur illa det var, de var superlugna och coola. Berättade inte så mycket i detaljer. Vilket var skönt, för att jag skulle förmodligen bli ännu mer orolig och rädd än vad jag redan var. Det är nu efteråt när jag mår bättre som de berättade hur det låg till och hur noga jag måste vara med behandlingen för att inte hamna där jag var igen.

Jag har inte gjort annat än att besöka vården varje dag (förutom helgerna) under veckorna som har varit. Sjukhus, vårdcentral, MVC eller hälsocenter. På grund av olika besvär som jag har under den här graviditeten och nu svår astma. Jag vill hellre slippa alla dessa vårdbesök för att det tar verkligen extra energi att färdas och däckar alltid när jag kommer hem. Men jag är mån om att jag måste göra det för min och bebisens skull.
Jag har även börjat träffa psykologen igen efter en och halv månad uppehåll. För att jag fick tillbaka de negativa känslorna som jag hade i början av graviditeten. Jag fick panikångestattack på SÖS när vi träffade en överläkare där för att prata genom förlossningen. Den läkaren skapade en stressad och otrygg situation för mig och fick mig att må så himla dåligt efteråt. Jag kände jättemycket skuldkänslor, oro, grät hela tiden och kunde inte sova på nätterna. Jag kommer ihåg de jobbiga känslorna kring händelsen men hade dessvärre förträngt bort hälften av händelsen under vår träff med läkaren. Jag kunde inte berätta i detaljer vad som egentligen hade hänt till min barnmorska, Bill fick återberätta allt. Därför tyckte hon att jag ska söka hjälp hos psykologen igen. Otur att jag har haft två dåliga incidenter med vården på en sån kort tid, men jag ska som sagt komma ihåg att de vårdpersonal som har behandlat mig under hela min graviditet har varit fantastiska.

Jag ska berätta allt för er sen. Har inte riktigt kommit över det som hade hänt nyligen och behöver lite mer tid för att bearbeta det själv först. Jag tycker att det är jobbigt att berätta något när det är mycket negativa känslor kvar i luften. Man kanske överdramatisera det istället och mycket kan bli fel. Därför väntar jag helst tills allting har lugnat sig.

Det händer så mycket med min kropp just nu men jag har tur som har världens bästa hejarklackar här hemma. Zelda ger mig high five hela tiden och förgyller min vardag med hennes underbara personlighet. Bill som stöttar och sköter all hushållsarbeten. Han tar hand om vår lilla dotter som en superhjälte. Baggiz gör sig mega-söt och rullar runt med fluff-magen så fort jag kommer i närheten av honom. Han ligger ofta bredvid mig och purrar, det är så terapeutisk på något sätt.

Jag vill må bra igen, jag vill ha tillbaka mig själv igen. Jag vill ha tillbaka min goda fysiska och mentala hälsa. Känns som att hela den här graviditeten har blivit tagen från mig på något sätt. Jag har försökt att njuta men har haft så få tillfällen att kunna göra det. De få timmarna som jag mår bra på dagarna ser jag alltid till att njuta det med familjen. Snart är lillebror här och det kommer att bli så himla fantastiskt. Jag längtar ihjäl mig… undrar hur lillebror kommer att se ut. Vad tror ni? 

44 kommentarer

  1. tänker på dig. hoppas du ska få må bättre. kram! <3

  2. Skönt och få uppdaterat idag, jag ha varit så orolig för dig att jag skrev till din syster faktiskt! Kämpa kämpa foki!!!! Snart är allt över. Ta hand om dig. P. S du ha världens bästa make o dotter

  3. Kära Foki, du är en kämpe ❤️ Herregud vad du har fått utstå. ❤️

  4. Vilken vecka är du i nu? Kan dom inte sätta igång dig eller göra snitt? Är väl inte bra för varken dig eller bebisen att du mår så dåligt. Hoppas att du mår bättre och att allt blir bra snart!

  5. Herregud vad du får gå igenom! Fortsätt kämpa, snart är lilla Atari här!❤️

  6. Stackars stackars dig!! Kämpa på den sista biten nu. Jag var oxå jättedålig hela min andra graviditet. I vecka 38 satte dom igång fødseln, før då klarade jag inte mer. Bara låg och størtgrät. Var så sjukt dålig.

  7. ❤️❤️

  8. Så skönt att höra från dig! Trodde nästan att Atari hade kommit! Krya på dig nu o hoppas att du får må bättre nu o att han ploppar ut snart <3

  9. Varm kram till dig❤️

  10. Katarina Viklund

    Kärlek till dig foki💖💖💖

  11. Skönt att höra att du är okej! Jag blev verkligen orolig när du inte skrev på så många dagar! Massa kramar!

  12. Sänder bamse kramar till er❤ du ät en riktig kämpe ❤❤

  13. Usch, jag lider med dig! Jag har haft två riktigt hemska graviditeter med vidrig HG från början till slut, blev diagnostiserad med kronisk tarmsjukdom och fick en massa andra besvär. Jag förstår till 100% känslan av att känna det som att graviditeten tas ifrån en och i mitt fall kunde jag inte njuta alls av bebisen förrän den var ute.
    Men det kommer bli bra. Du har snart Atari i din famn och kroppen kommer att återhämta sig när du inte är gravid. Men jag vet att det är en riktigt klen tröst när man mår som sämst.
    Du är grymt stark!! Ta hand om dig! ❤️ Tack för att du tog av din värdefulla energi och uppdaterade oss om hur du mår.

    1. Åh, ja även jag hade HG under min graviditet men hu för allt det extra ni får utstå både Foki och C! <3 Jag blev traumatiserad av min graviditet och under den perioden deprimerad. Det var oerhört skönt när min son var i min famn och jag kunde få vara mig själv igen.

      Jag håller med om allt C säger, du är en riktig krigare som tar dig igenom detta. <3 <3 <3

  14. Tråkigt att du blev bemött illa igen. Vill bara ge dig en stor kram eftersom du inte orkar berätta. Krama din familj från mig ❤❤❤

    Du skrämde mig verkligen med att inte uppdatera. Ta hand om dig extra mycket nu.

  15. Först av allt – du är så stark och modig och jag vet att du har vad som krävs för att kämpa den sista biten fram tills ni har Atari i era armar. <3 Heja heja!

    Och angående dåligt bemötande inom vården så lider jag med dig och hoppas att alla blivande kontakter är snälla, trygga och tar dig på allvar. Du förtjänar inget annat än det bästa.

  16. Inte roligt att höra att du mår så hemskt och måste åka in på kontroller så ofta, men jag är så glad att du gav oss en uppdatering! Jag gick verkligen och tänkte på det värsta. :’(
    Känn inte att du MÅSTE berätta allting för oss, det låter som väldigt personliga saker och tankar som du går igenom. Det bästa är nog som du säger att känna efter ett tag efter Atari har kommit och fundera på vad du kan och vill dela med dig.
    Finaste Foki! Tycker så himla synd om dig, det är tur att du har så fina människor omkring dig som stöttar dig! Du är en underbar person, glöm inte det. <3

  17. Fy sjutton alltså. Du är så nära mållinjen, tycker läkarna är elaka som inte sätter igång dig så du kan få må bra igen. Jag blev igångsatt strax före bf, dock pga svår foglossning, konstant lågt järnvärde (trots att jag fått dropp under grav) samt att bebisen enligt extrainsatt ultraljud gått upp ett halvt kilo på en vecka och de inte ville riskera en enorm bebis, då de redan beräknat henne till en bra bit över 4kg. Dottern vägde 3,670, så det var ingen jätte direkt, men hade ändå inte orkat vara gravid en dag till när hon kom. Hade konstanta sammandragningar och kunde knappt gå, så läkaren förskonade mig från att behöva vänta ett tag till och eventuellt gå över tiden när de erbjöd mig igångsättning.
    Hade ett förlossningssamtal som gav mig mer oroskänslor än något annat. Hade en trevlig barnmorska under öppningsarbetet, men som slutade för dagen lagom till att jag var på 10 cm och då kom en riktig hagga (på danderyds sjukhus), som ryckte lustgasen ur min hand, tvingade mig till den enda position jag bett att slippa och som till slut tvingade mig till sugklocka, med hot om att klippa annars (också en av mina största rädslor). Kände mig så uppgiven att mina värkar saktade ner och bönade om kejsarsnitt, vilket var då de insisterade på sugklocka (vilket jag specifikt sagt var ett ENORMT nej till under förlossningssamtalet). Fantastisk sjukvård vi har i Sverige, alltså… Av allt jag sa att jag ville undvika under förlossningssamtalet, så blev jag tvingad att göra allt utom att bli klippt. Hade nog velat sparka henne om hon kommit nära med saxen under förlossningen, fy fasen, hon var en riktigt elak tant.
    Hur som haver, jag är tacksam att jag blev igångsatt och valde att ta epidural (som jag bett att slippa, men blev övertalad till av en trevligare barnmorska tidigare…).
    Blir det fler barn så ska jag kasta ut elaka barnmorskor och kräva en ny om jag får en sådan dryg människa igen. Så bra att du står upp för dig själv, Foki, det finns massor av supertrevliga läkare också och man har alltid rätt att säga att man vill ha en annan.

    1. P oj vad jobbigt. Tycker du ska anmäla barnmorskan. Till ex patientnämnden. Kram.

    2. Usch då, det hände mig också men i Finland! Hade fått säga mina önskemål innan men allt ignorerades och mellan värkarna (igångsatt) skrattade barnmorskan åt mig då jag sa att jag inte klarar det mer. Helgalen förlossning men idag sitter han här 3 år gammal i min famn och allt är bra😅💕 och ps. Följande gång väntade jag hemma tills jag var säker på att det var igång. Men så skönt att höra att allt är bra med er Foki💕❣ hoppas Atari kommer snart och allt går så bra som möjligt!💖

  18. Skönt att se en uppdatering men tråkigt att du inte har mått bra! :/

  19. Massa kärlek och styrka till dig <3

  20. Men Gud vad jag har missat mycket här. Skönt att du mår bättre nu i alla fall, ta hand om dig och bebis nu. Ta det lugnt, andas, vila mycket. Lycka till <3

  21. All kärlek och styrka till sig och din familj. Det är helt okey att visa hur man egentligen mår. Massa kramar till er

  22. Sköt om dig själv först och främst, Zelda har en toppenpappa som kan axla ansvaret och det lider hon inte av.
    Vet hur tuff en graviditet kan vara för en del av oss, men det som kommer sen är sååå underbart.
    Tack för att delade med dig lite även om tillvaron är kämpig just nu, men vi är flera som oroar oss.
    Skickar styrkekramar
    Pia

  23. Jag går också genom händelser som gjort jag fått ångest pga vårdpersonal. Rent elaka har dom varit. Finns inga ursäkter för sådant. Kram.

  24. Jag tycker också att det är konstigt att du inte får bli igångsatt?? Eller du kanske inte vill? Men skönt och få läsa en uppdatering ifrån dig och du behöver absolut inte skriva allt för personligt. Det kräver vi inte av dig. <3 Vi vill bara att du ska må bra.
    En dag i taget och snart har du en förbättrad hälsa igen! Kram!

  25. kärlek till dig <3

  26. Styrkekramar och kärlek från oss! Du är så stark!

  27. Tänker på dig! Har förstått på din frånvaro i bloggen att något har varit lite på tok. Skickar mycket cyber-omtanke och stöd till dig. Det är okej att kämpa och må dåligt! ❤

  28. Åh stor kram! Även när man har en bättre graviditet så kan man ju vara deppig pga hormoner, obekväm i kroppen osv. Kan bara tänka mig hur jobbigt du har det <3 Önskar att allt ska gå så bra det bara kan och att lillebror mår bra! Så tråkigt att det blev då här tufft, stor kram!

  29. ❤️

  30. Massa kramar! <3

  31. Åh älskade du ❤️ önskar så att du mådde bättre än vad du gör ❤️ du är stark och vilken tur att du har en sån fantastisk familj ❤️
    Kramis ❤️

  32. Kram till dig foki❤️ Du klarar de, du är stark o en bra mamma hoppas att allting går bra ,när kommer bebis nr 2 ?

  33. Men oh så jobbigt för er. Jag håller tummarna att det får vara stabilt nu till bebisen ska komma så du får återhämta dig!
    Krya på dig kramar!

  34. Först. TACK för att du lade energi på att uppdatera oss även fast allt just nu är tungt. Skickar massor kärlek till hela familjen.

    Utöver detta vill jag säga.. du måste verkligen inte dela med dig om läkarbesöket. Det är lätt att glömma gränser och sitt personliga space som en public person. För vem delar du med dig? Vad är syftet? Är det för det känns som du måste? Eller tror du det är något som kan bidra till att belysa ett samhällsproblem som behöver pratas mer om..? Även om det är för ett högre syfte. Så måste du inte öppna upp dig om ett TRAUMA som hänt väldigt nyligen. Har en del saker som jag inte kunnat prata öppet om utan skrivit av mig i en låst blogg jag använder som dagbok. Men skulle aldrig klara av att dela det öppet online (dvs på konton som det är uppenbart att det är jag, t.e.x. Facebook, insta etc).
    Det är inte ett krav från vår sida att du berättar för oss. Alla här respekterar dig och är mån om att du och din familj ska vara friska, säkra, lyckliga etc. Är säker på att du själv övervägt huruvida du ska dela med dig av det eller ej innan du skrev detta inlägg men ville bara ge ett läsar-perspektiv.
    Ta hand om dig! <3

  35. Styrke-kramar från mig också!!!

    Oerhört trist att du inte har mått så bra, men du är en riktig fighter, bästa Foki!!!

    Blev så oerhört lättad över att höra från dig igen, och för att inget värre hade hänt med dig och bebisen.
    ❤❤❤

  36. Åh vad ledsen jag blir av att läsa att du går igenom en tuff tid just nu. Vill skicka dig 1000 varma kramar ♡

    Hoppas du mår/känner dig bättre snart!

  37. Wintersagah

    Tänker på dig massor Foki💕 Så tufft det måste vara för dig! Ta hand om dig!! Det är helt förståeligt att du inte mår bra och att du inte orkat skriva i bloggen! Många styrkekramar🦋

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *