Jag har inte mått så bra

Älskade cybervänner, 

Åh, vad fina ni är som har visat så mycket kärlek här i bloggen. Vad glad jag känner mig just nu. Vad har jag gjort som förtjänar det? Ödmjukaste tack för era omtanken. Ni är underbara människor med vackra själar. Världens största kramar till er! 

I skrivande stund mår jag bra, har äntligen fått extra energi till att uppdatera bloggen. Era tankar måste ha teleporterat till mig och gav mig extra krafter på något sätt. Jag vill egentligen säga till er att jag har mått bra hela tiden. Men det har jag inte… Jag vet att jag är rätt duktig på att dölja hur jag egentligen mår, hur förtvivlad och rädd jag egentligen känner mig. För att inte göra folk i min närhet oroliga. Speciellt de människor som jag älskar mest, min familj.
När jag fick åka in sa Bill att han ska kontakta mina föräldrar men jag sa: -Nej, låt mig göra det själv. Vill inte göra dem oroliga. När jag kände hur situationen inte var lika kritiskt efter jag fick hjälp med andningen på sjukhuset skyndade jag mig att skriva till min familj och haft dialog med dem hela tiden i familjechatten. Hur jag skickade en bild när jag smålog under syrgasen, skämtade om min hälsa-situation, och att det är minsann inte så farlig som det låter. Gjorde hela grejen lättsam för att inte oroa min familj som inte kunde vara med mig. Jag vet själv hur ont i hjärtat man får och hur jobbigt det är, när någon av familjemedlemmar inte mår bra. Min mamma var till och med på väg att ta första flyget från Thailand till Sverige för att hon var så himla orolig. Det skulle bara göra mig ännu mer olycklig för att jag vet hur mycket hon har att göra för oss därborta. Mamma kommer ändå hem i slutet av Juni. Även om det inte känns detsamma som att få vara med familjen fysisk så är jag glad att vi pratar varje dag. Jag kan känna kärleken genom telefonen.

Jag träffade doktorn igen tidigare idag angående min astma. Doktorn blev glad att jag har börjat andas bra igen och kan ta in mycket mer luft nu än tidigare efter behandlingen. Jag måste fortsätta med behandlingen fram till Atari är här och några veckor efter. De tror att det är graviditeten som har kickat igång astman. Doktorn såg i journalen när jag åkte in att jag var under kritiskt läge därför har de haft täta kontroller på mig sen händelsen. Under tiden jag var i sjukhuset berättade läkarna såklart inte hur illa det var, de var superlugna och coola. Berättade inte så mycket i detaljer. Vilket var skönt, för att jag skulle förmodligen bli ännu mer orolig och rädd än vad jag redan var. Det är nu efteråt när jag mår bättre som de berättade hur det låg till och hur noga jag måste vara med behandlingen för att inte hamna där jag var igen.

Jag har inte gjort annat än att besöka vården varje dag (förutom helgerna) under veckorna som har varit. Sjukhus, vårdcentral, MVC eller hälsocenter. På grund av olika besvär som jag har under den här graviditeten och nu svår astma. Jag vill hellre slippa alla dessa vårdbesök för att det tar verkligen extra energi att färdas och däckar alltid när jag kommer hem. Men jag är mån om att jag måste göra det för min och bebisens skull.
Jag har även börjat träffa psykologen igen efter en och halv månad uppehåll. För att jag fick tillbaka de negativa känslorna som jag hade i början av graviditeten. Jag fick panikångestattack på SÖS när vi träffade en överläkare där för att prata genom förlossningen. Den läkaren skapade en stressad och otrygg situation för mig och fick mig att må så himla dåligt efteråt. Jag kände jättemycket skuldkänslor, oro, grät hela tiden och kunde inte sova på nätterna. Jag kommer ihåg de jobbiga känslorna kring händelsen men hade dessvärre förträngt bort hälften av händelsen under vår träff med läkaren. Jag kunde inte berätta i detaljer vad som egentligen hade hänt till min barnmorska, Bill fick återberätta allt. Därför tyckte hon att jag ska söka hjälp hos psykologen igen. Otur att jag har haft två dåliga incidenter med vården på en sån kort tid, men jag ska som sagt komma ihåg att de vårdpersonal som har behandlat mig under hela min graviditet har varit fantastiska.

Jag ska berätta allt för er sen. Har inte riktigt kommit över det som hade hänt nyligen och behöver lite mer tid för att bearbeta det själv först. Jag tycker att det är jobbigt att berätta något när det är mycket negativa känslor kvar i luften. Man kanske överdramatisera det istället och mycket kan bli fel. Därför väntar jag helst tills allting har lugnat sig.

Det händer så mycket med min kropp just nu men jag har tur som har världens bästa hejarklackar här hemma. Zelda ger mig high five hela tiden och förgyller min vardag med hennes underbara personlighet. Bill som stöttar och sköter all hushållsarbeten. Han tar hand om vår lilla dotter som en superhjälte. Baggiz gör sig mega-söt och rullar runt med fluff-magen så fort jag kommer i närheten av honom. Han ligger ofta bredvid mig och purrar, det är så terapeutisk på något sätt.

Jag vill må bra igen, jag vill ha tillbaka mig själv igen. Jag vill ha tillbaka min goda fysiska och mentala hälsa. Känns som att hela den här graviditeten har blivit tagen från mig på något sätt. Jag har försökt att njuta men har haft så få tillfällen att kunna göra det. De få timmarna som jag mår bra på dagarna ser jag alltid till att njuta det med familjen. Snart är lillebror här och det kommer att bli så himla fantastiskt. Jag längtar ihjäl mig… undrar hur lillebror kommer att se ut. Vad tror ni? 

77 kommentarer

  1. Tänker på dig och din familj. Jag hoppas att du mår bättre än sist när du uppdaterade oss ❤❤❤

  2. Hej finaste bästa Foki! ❤️

    Hoppas det är okej med dig efter det som hände dig. Lite sen kommentar kanske men haft fullt upp med plugget nu. Är orolig för dig och hoppas att allt är okej med dig iallafall. Stora kramar och stor kärlek till dig och din fina familj! Jag tänker på dig och skänker dig mina tankar så du blir bättre. ❤️

    Kram, Linnea

  3. Skickar mer styrkekramar å kärlek till er. Tänker på dig varje dag å hoppas du kommer må bättre snart.

    ❤❤❤

  4. hoppas att det bli bättre nu

  5. Längtar efter en uppdatering

  6. Jasså har foki dött?

  7. ❤️❤️❤️

  8. En annan Monica

    Atari verkar vara på väg enligt hennes Instagram! Lycka till!

  9. Iiih, vad spännande! Såg din Instagram precis! 😁❤ Lycka till nu! Snart är Atari här!

    1. Har hon en annan insta? Ser inte något på den jag hittar.

      1. En annan Monica

        Fays inta har en bild från 7h sen 🙂 Grattis till er 3!

      2. Tack! Vilken sötnos!

        Måste dock säga att jag känner mig lite orolig med alla sladdar. Så tidig var han väl inte? Hoppas allt är okej med både mamma och bebis!

  10. Grattis till din lilla prins!

  11. Linda Tenshi

    Foki-san + familj, grattis till ännu en liten sötnos! Hoppas födseln gick bra å allt. Nu hoppas jag du kan få börja må bättre och kan slappna av i den mån du kan. Ta hand om dig, kram på er. <3 🙂

  12. Stort grattis, Hoppas ni alla mår bra nu 🙏🏻❤️

  13. Men oj. Grattis! Ta hand om er nu min fina cyberfamilj. Vilken liten sötnos ❤

  14. Grattis till ert nya tillskott! Ta den tid du behöver för att ladda upp, hälsan kommer före att uppdatera sociala medier! Stort stort grattis till dig och familjen!

  15. Grattis till hela familjen!

  16. Hoppas förlossningen har gått bra! Såg din uppdatering på insta-story. Tänker på er <3 kramar!

  17. Hoppas allt gått bra med förlossningen. Och att ni mår bra allihop

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *