Första barnet

Finaste ni, 

Vi har varit till MVC (mödravårdscentralen) för rutinkontroll idag. Vi mätte magen, lyssnade på hjärtljudet, kollat blodsocker o.s.v. Ja, de vanliga rutinerna. Jag och Bill pratade på vägen hem hur stor skillnad det är med andra barnet. Vi älskar lillebror lika mycket som Zelda såklart men den där spänningen och nyfikenheten när allt var så nytt med första barnet känner vi inte med vårt andra barn. På grund av att vi redan vet hur allting går till. Det bubblar såklart i hela kroppen och vi känner enormt mycket glädje när vi hör lillebrors hjärtljud eller hur han kickar loss.

Båda graviditeten har sin lilla charm. Med första graviditeten var allting så nytt för oss. Förväntansfulla förstagångsföräldrar som såg framemot alla MVC-besök och räknade dagarna som kändes så långa. Vi gosade med magen från morgon till kväll och gick runt med glädjemoln hela dagarna. Dock har vi varit väldigt oroliga många gånger, för det minsta lilla grej. Vi var så rädda att något skulle hända, att något skulle gå fel. Jag spenderade många timmar med att läsa, googla eller ringa till barnmorskan i onödan. Sånt som man gör när man inte har någon erfarenhet eller kunskap. Det är inte fel att göra det, men det kan kännas onödigt jobbigt ibland. Jag tog verkligen hårt på alla ”bör inte göra eller äta” när man är gravid. Det var så mycket regler och jag höll på att bli tokigt, haha. Med andra graviditeten är vi lite mer avslappnade. Så länge allting ser bra ut och är som det ska. 

Med första barnet har man gjort många små misstag här och där. Sånt som vi aldrig kommer inte att upprepa med andra barnet. Vi ifrågasättade oss själva i början av föräldrakapet om vi verkligen var tillräckliga. Vi var rädda att göra fel och tog hårt på alla misstag som uppstod. Nu känner vi inte alls så, nu kan vi det här. Det känns som att vi har aldrig gjort något annat. Misstag kan hända med andra barnet med. Vi har lärt oss att inte vara för hårda mot oss själva som föräldrar. Det är det värsta som vi kan göra mot oss själva. Så länge vi vet att vi har gjort vårt bästa så har vi gjort rätt.

När jag var liten önskade jag att inte vara första barnet. Så mycket ansvar som storasyster tyckte jag. Det kändes att lillasyster hade hela världen på sin sida, haha. Men nu när jag har barn själv känner jag mig stolt att få vara min mammas första barn. Samma oro och känslor jag fick hade min mamma också, dessa känslor uppstår av rent kärlek. Varje gång jag tittar på mamma känner jag så mycket kärlek för henne. Känner sympati och tänker hur jag ska gottgöra för henne för att hon har tagit hand om mig med omsorg. Jag var ett sånt där sjukis-barn när jag var liten. Kommer bara ihåg mammas ansikte när jag var sjuk. Tänkt vad många sömnlösa nätter min mamma hade och hur hon kämpade med karriären på dagarna.
Det är något speciellt med första barnet, men det betyder såklart inte att man älskar den andra mindre. Vet inte hur jag ska förklara, men ni som har egna barn kan säkert relatera. 

6 kommentarer

  1. Känner igen mig om att vara äldsta syskonet. Mycket ansvar osv. Min yngsta syster fick allt stöd som jag bara kunde drömma om som att gå sin utbildning osv. Men det e jag glad för. Mamma lärde sig av sina misstag. Inte alla gör det.

    Du å Bill e så fina föräldrar. Ni ska vara stolta. ❤

  2. Väntar också Andra barnet, bf om en vecka och förstår precis vad du menar. Man älskar båda barnen men det är skillnad på graviditet ett och de som kommer efter. Inte kärleksmässigt utan det är något annat. Tror att det är svårt att förstå om man inte har barn. Kram på dig och lycka till

  3. Du behöver inte gottgöra din mamma, det var hon som valde att skaffa barn och det var hennes beslut som förhoppningsvis var fullt medvetet. Skulle du vilja att Zelda ska känna att hon måste gottgöra dig för de gånger hon varit sjuk eller jobbig?

  4. Jag tycker det är nog något speciellt med varje enskillt barn känner jag, i varje fall då de är födda. Då är det så spännande tycker jag att hitta skillnader i dem också, hur galet olika 2 barn kan vara fastän de kommit tätt (och i mitt fall samma kön båda två, men ändå som natt och dag med vissa saker). Men känner igen det där med andra graviditeten nog, man vet redan så det är inte lika spännande 💕 men sen kommer det ändå en helt ny person 😍❣

  5. Själv är jag mellanbarn så jag är varken äldst eller yngst i familjen.

  6. Jag älskar båda mina lila mkt… graviditet 2 var inte lika intressant men barn 2 är precis lika mkt omhändertagen och älskad som den första.. tror det är svårt att förstå innan man fått 2an, då ser man bara kärleken för den första

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *