Chillin’ at our backyard

Hej på er solstrålar! 

Vårsolen ligger på och det har varit superskönt och härligt ute på dagarna. Våren är äntligen här! Även om det inte ser ut att vara vår här uppe, när det är mycket snö kvar. Men för oss är det vår. Så fort snön smälter bort blir det officiellt sommar här.

Tack för att ni har hängt kvar och hållit kontakten. Blir lika berörd varje gång jag tänker på det. Jag är evig tacksam över er fina cybervänner.

Min familj har varit så himla ivriga och förberett en massa inför barnens ankomst. Mamma röjde bort allt från vardagsrummet och gjorde ett tillfälligt lekrum åt barnen. De köpte massor med leksaker och prylar. Allt från juniorsäng, bilbarnstol till Atari, elbil, bobby cars, tågbord, rutschkana, färgpennor o.s.v. Bilbarnstol är ett måste såklart, Atari har ju vuxit ur sin babyskydd. Men resten är verkligen inte lika nödvändig. Elbilen har inte Zelda fått köra än, för att det var ju snö på marken när vi kom. Men under veckan tror jag att Zelda kan göra en premiäråk när det blir torrt på asfalten.
Min fina familj vill att barnen ska känna sig som hemma och tycker att det är roligt att vara här men de är nog föööör ivriga allihopa. Det är dock fint att se hur min familj ger barnen enormt mycket kärlek och uppmärksamhet. Mamma och pappa säger att de älskar Zelda och Atari varje dag. Fay börjar kalla sig själv för mamma nummer två och det gick så långt att hon sa hur hon känner att Zelda har kommit ut från henne, hahaha. Ok, weird. Men jag fattar, det är hennes sätt att säga hur hon älskar barnen obeskrivligt mycket.

Barnen stormtrivs här uppe. Zelda älskar älskar älskar snöskotrar. Hon pratar om dem hela tiden. Hon vill sitta och krama om snöskotern så fort hon kommer nära en. -Bjuuum bjuuum säger hon. Zelda älskar snö och frågar om vi kan göra snögubbar varje dag sen vi kom hit. Vi har även gjort pulkbackar på alla ställen vi brukar vara. Att åka pulka / snowracer (vi kallar dem för bob här uppe) är en stor hit för barnen!

I skrivande stund är jag själv i huset. Min mamma och moster är ute och promenerar med barnen. De har gjort det som deras grej nu. Varje dag är de ute några timmar med barnen så att jag kan antingen vila, tvätta håret, ta ett bad eller göra andra saker som jag behöver göra. Hur lyxigt är det inte? Vilken livskvalitet! Livet i den här stunden känns underbart just nu att jag vill strö glitter överallt jag går.

Nu vill jag höra om er dag, eller vad har ni gjort på sista tiden?

Ta hand om er än så länge så hörs vi snart. Kärlek från mig och barnen.

↑ Ni kan ni se vårt hus på andra sidan av sjön på bilden till vänster. 

 

Kärlek från norr

Älskade cybervänner, 

Jag och barnen har kommit till Lappland för snart 4 veckor sen. Vi ska stanna här tillsvidare. Det var oklart tidigare huruvida om jag skulle åka hit med barnen eller inte. När flygbolaget ändrade tid på våra biljetter i sista sekunden bestämde jag mig för att åka ändå. Efter en hel del funderingar och genomtänk planering hur vi kunde utföra resan utan att beröra andra. Det viktigaste för mig var att inte råka smitta någon om jag skulle bära på corona-viruset. Jag bedömde att resan hem till Lappland skulle vara ok men var som sagt nervös. Men det känns underbart att jag och min lilla familj har varit friska hela tiden, efter att Zelda fick stanna hemma från förskolan sen i början av Mars. Det har nog aldrig hänt att vi har hållit oss friska så här länge.

Som jag berättade tidigare satte vi oss i själva i karantän hemma två veckor innan resan. På flygplatsen var det i lite med folk och planet var halvtomt. När vi kom fram hade vi inga mänskliga kontakter med någon på veckor, förutom min familj som jag förövrigt inte kramades med förrän en vecka sen, haha. Enligt vår ordinarie plan skulle vi flyga till Stockholm imorgon. Men det är bäst att vi stannar här vi är.

Det är utan tvekan enklare och lättare att ha ”social distancing” här i Lappland. Vi har mil av skog som granne och brukar inte hälsa på folk i onödan när avståndet är lite längre här. Smittspridningen i glesbygden är inte på samma sätt som i städer eller tätare samhälle. Vi behöver inte vistas bland allmänna platser om inte vi vill, vi har ändå allt hemma och livsstilen här uppe kan i princip vara självförsörjande. Vi är lyckligt lottade att vi kan leva så här egentligen, under den här osäkra tiden.

Bill åkte upp två dagar efter oss men åkte tillbaka till Stockholm förra veckan då han har sina vårdtider. Han saknar barnen oerhört mycket men jag och barnen är tryggare här just nu. Sedan har jag fått jättemycket hjälp från familjen vilket har lett till att både min fysiska och mentala hälsa blivit mycket bättre. Min magproblem som jag sökte hjälp för under flera månaders tid har mirakulöst försvunnit. Tidigare har inga mediciner som min husläkare skrivit ut hjälpt. De tog blodprov på mig men kunde inte hitta något. Läkaren sa att mina prover såg hyfsat ok ut och berättade att många olika fysiska symtom som jag har och hade kan vara på grund av den mentala överbelastning och stress. Jag fick söka hjälp hos min psykolog igen för utredning. När man har hamnat som jag har gjort tidigare är man tydligen känsligare och kan tydligen hamna på samma spår igen sa läkaren.

Nu mår jag bättre, jag andas bättre, jag känner mig lugnare och tryggare. Jag behövde verkligen vara här. Min familj är världens bästa som stöttar och underlättar genom mina svåra tider. Jag är så himla tacksam.

Hoppas att ni har det bra, hoppas att ni har haft en underbar påsk. Jag vet att bloggen har fått stå still men jag har fått prioritera andra saker på sistone. När jag kom hit kopplade jag även ner allt i två veckor för återhämtning. Om det inte är barnens eller familjens hälsa så är det min egen hälsa som jag måste tänka på. Önskar att problem kan försvinna över dan, men det kan ju ta sin lilla tid innan man hittar tillbaka. Det vet många av er säkert om.

Var rädda om er älskade ni,
Kärlek och gosiga
 kramar från mig och barnen från norr! 

 

Zelda saknar förskolan och kompisar

Underbara ni, 

Hur är läget hos er? Vi har som sagt hållit oss inne men går ut ibland för lite lek på gården och promenader under solskenet. Efter första veckan hemma från förskolan började Zelda tjata om att få gå tillbaka till förskolan. -Mamma, gå ut, skolan, kompisar. Säger hon. Ååh, mitt hjärta. Det måste vara förvirrande för henne varför vi har hållit oss inne på dagarna. Hon blir alltid överlycklig när vi klär på henne för att gå ut, hon tror alltid att hon ska få gå till skolan. Hon saknar verkligen hennes kompisar.

I går hade vi dock läkartid på BVC med Atari så vi var tvungna att gå dit. Som tur är det är folktomt överallt, vilken lättnad. Efter besök på BVC svängde jag förbi Zeldas förskola en snabbis under barnens nap-tid för att hämta upp Zeldas saker. Det var bara 4 barn på Zeldas avdelning igår. Mötte även en av pedagogerna som berättade att kompisarna har frågat efter Zelda. De hade tydligen saknat vår lilla Zelda där. Jag blev så himla glad av att höra det. Inte så konstigt att Zelda vill till hennes kompisar hela tiden. Barnen har ju lärt sig att leka med varandra och byggt upp vänskapsrelationen, såååå fin.

För er som undrar, min mamma mår toppen bra! Hon har inte visat någon symtom eller liknande sen hon kom hem från Thailand. På flygplatsen delade hon t.o.m. ut munskydd till andra resenärer som inte hade möjlighet att få tag på en. Jag blev så himla stolt över henne. Älskade mamma. 

Jag och min lilla familj vill skicka er ännu mer kärlek och önskar er alla en god hälsa. Ta hand om er själva fina ni. Jag tänker på er!  Nu ska jag dansa med Zelda en sväng, hon har stått här ett tag och sagt att jag ska gå och dansa med henne, haha. Min lilla solstråle.

 

Mamma i karantän

Älskade cybervänner,

Hur mår ni? Min mamma kom hem från Thailand i måndags. Mitt i koaset, efter att UD avråder alla från att resa ut och in från landet i onödan utan särskilda skäl. Mamma skulle få komma hem oavsett såklart, för att hon är svenskmedborgare och bor här. Skönt att ha mamma på hemmaplan nu i alla fall, det känns tryggare att ha alla familjemedlemmar nära (åtminstone i samma land) under den här tiden. Mamma sitter just nu i karantän hemma. Moster lagar mat till henne varje dag som hon hänger utanför dörren, hon får även hjälp med att handla. Pappa jobbar uppe i fjällen som vanligt.

Jag och barnen har planer på att åka upp till mina föräldrar nästa fredag för att sedan fira påsk med familjen i fjällen. Den här resan var planerat och bokat sen förra året. Vi avvaktar hur det blir med flygbolaget än så länge. Just nu har de inte ställt in vårt flyg till Luleå i alla fall. Alla utlandsresor som vi tänkte ta under året utesluter vi helt och fokuserar istället på att få vardagen att kännas så trygg som möjligt för barnen tills läget i världen är under kontroll.

Vi har beslutat oss att vara hemma och inte vistas ute bland folk tills vi åker upp till min familj, så att vi inte riskerar att bära på viruset när vi reser. Zelda har fått vara hemma från förskolan i cirka två veckor nu och vi fortsätter att ha henne hemma trots att hon är frisk.

Det finns såklart alltid risker att man kan bli smittad på vägen. Men vi får helt enkelt undvika att resa kommunalt och ta oss till gaten utan att röra på allmänna ytor samt håller extra avstånd från folk. Man ska inte underskatta situationen även om flygresan är bara en timme.

Jag som redan har jättemycket hemlängtan och saknar min familj i Lappland känner ett sånt tryckt över bröstet på grund av den enorma saknaden efter dem. Jag saknar min familj oerhört mycket just nu. Jag vill bara krama om dem och vara med dem. Att få vakna upp och se dem varje dag skulle få mig att må bättre.

Under den här tiden har jag märkt hur givmilda folk kan vara, det är jättefint att se. Grannen satte t.ex. upp en lapp i trappuppgången där hon erbjuder hjälp att handla till dem som sitter hemma och är sjuka. Finns folk som erbjuder gratis barnpassning till dem som jobbar inom vården o.s.v. Åh, vad jag ångrar nu att jag aldrig genomförde min utbildning som läkare. Det är bara under sådana här situationer som jag önskar att jag hade kompetensen till att kunna göra skillnad. Annars gör jag så gott jag kan för min familj och för folk i vår omgivning såklart. Tur att det finns många goda själar där ute i alla fall.

Vi måste komma ihåg att vi alla är människor, vi måste ta hänsyn till varandra och hålla oss civiliserade under den här tiden. Förstår att många är oroliga och rädda, men det är ingen idé att skapa panik för att detta leder bara till osäkerheter.
Jag har inte säljt av mina tillgångar som jag placerade, kommer snarare att köpa ännu mer. Passa på ni också, ni som inte har kommit igång med era besparingar än. Nu är det guldläge! Jag ska hjälpa min lillasyster att placera hennes pengar sen när hon har fått sina pengar från skatteåterbäring. Jag vet att samhället kommer att repa sig otroligt bra efter det här, vi befinner oss i en annan tid nu där vi har mer kunskap och breda kommunikationsmöjligheter.
Sen handlar vi som vanligt, bara det vi behöver, har inte märkt av att mat eller toalettpapper tar slut. Allting fylls alltid på dagen efter. Tycker synd om gamlingar som åker till matbutiken och inte får tag på det de behöver. De kanske måste gå till en annan butik, detta ökar ju bara smittorisken för dem. Känner ni någon som är äldre och bor ensam, erbjud gärna hjälp att beställa hem mat eller handla åt dem. Vi måste vara rädda om våra gamla. Jag tänker liksom på min mormor.

Snälla, ta hand om er älskade ni, var försiktiga, följ nyheterna och myndigheternas råd. 

Kärlek från mig och barnen!