Barnen njuter av årets första snö

När vi kom fram till Lappland dagen efter min födelsedag hade första snön precis fallit. Barnen blev jätteivriga och exalterade över snön. De ville leka i snön och bygga snögubbar i timmar. Vi drog runt barnen med pulkan och de tyckte att det var superkul. Båda sa: -Mera, mera, meeeeraaaa! Varje gång man stannade till med pulkan för att vila. Sen ville Zelda promt plocka jordgubbar när hon stod vid jordgubbslandet. Hon försökte ta bort snön från jordgubbsplantorna och förstod inte riktigt varför det inte var några jordgubbar och blev jättefrustrerad och ledsen. Stackars liten… Jag försökte förklara för henne att jordgubbarna försvinner när snön kommer, men vet inte riktigt om hon förstod hela grejen med olika årstider och växtligheter som är tillgängliga under de olika årstiderna. Även om jag sa till Zelda att jordgubbarna är ”slut” just nu så insisterade hon att om man tar bort snön från jordgubbsplantorna så skulle man hitta jordgubbarna för att de gömde sig bara sa hon. Åh, lilla Zelda.

Vår vecka i norr har varit dunder-underbar. Jag njuter varje gång vi är här och barnen älskar att vara här lika så, barnen är verkligen gjorda för att vara i Lappland. Förutom att det alltid är folk och familjemedlemmar kommer och går dagligen i huset där man aldrig känner sig ensam så kan vi alltid hitta på många mysiga uteaktiviteter med barnen. Det är så mycket kärlek, lek och skratt hemma i Lappland. Jag känner mig överlycklig varje gång jag är hemma. När jag är i Stockholm har jag så mycket hemlängtan att det gör ont i hjärtat. Det här vet ni redan sen flera år tillbaka, att jag länge har velat flytta tillbaka till Lappland. Det här inlägget från 2016 skrev jag om det bland annat. Tänkt vad roligt det skulle vara för barnen och min familj men framförallr för min själ! Men av olika anledningar är detta omöjligt just nu, känns det som. Men deltids boende är möjligt i framtiden och jag längtar så mycket att jag får fjärillar i magen när jag tänker på det! 🙂

Jag och min lilla familj önskar er en underbar vecka finaste ni, tar hand om er! 

Bilderna togs när första snön precis hade kommit, men nu är det betydligt mer snö och man kan inte längre se gräsmattan. 

 

Min födelsedagshelg!

Älskade ni! 

Jag och barnen reste hit till Lappland i söndags efter att vi har firat min födelsedag i två dagar under helgen som har varit!

Vi började mitt födelsedagsfirande redan i Fredags, dagen innan min födelsedag. Min lillasyster (Fay) insisterade att jag måste åka iväg på en SPA-dag med henne där vi avslutar kvällen med att sova över på ett hotell. Fay tog initiativet, hon åkte ner till Stockholm, bokade allting och pratade ihop med Bill. Min första tanke var: Spa och kvalitetstid med lillasyster låter helt magisk, men är det verkligen nödvändigt att sova någon annanstans? Vad kommer att hända om Atari skulle vakna mitt i natten och Bill inte kan trösta honom? Jag hade tusen tankar som spökade i min hjärna, som vanligt… Jag har tendens att tänka lite för mycket när det kommer till barnen. Jag har blivit så van med att vara med barnen och vet inget annat känns det som. Jag tappar min identitet på något sätt utan dem. Vad knäppt det låter egentligen.

Vet inte varför jag var så nojig med att lämna barnen. Det finns egentligen ingenting att vara orolig för, Bill är jätteduktig med barnen. Han roddar allting på ett beundransvärt sätt och alltid överraskar mig med hans förmåga att strukturera samt multitaska med barnen. Det är inte heller första gången som Bill har fått ta hand om barnen själv. Han har faktiskt fått vara med banren själv i EN hel vecka i Stockholm medan jag var uppe i Lappland efter att jag har haft barnen själv i flera veckor. Jag upplever till och med att Atari sover bättre med Bill än med mig. Vet ej varför det är så.

Hur som haver, mitt födelsedags firande har varit supermysigt. Jag och Fay började med att checka in oss på hotell, sedan gjorde vi en spabehandling som heter energikur på Sturebadet. Jag fick behandlingen i ett rum som heter ”Samer-kåta”, kände mig som hemma när jag klev in. Det var så mysigt. Efter spa åt jag och Fay middag på ett ställe som heter Pat’s Place, det är en thai-tapas restaurang som ligger på Södermalm. Maten var utsökt! Vi beställde in 8 rätter och åt upp allting på bara en timme! HELT SJUKT! Trodde aldrig att vi skulle äta upp all mat, det var så mycket. Efter middag mötte vi upp min goda vän Yun på Hötorget. Vi satte oss på en restaurang där och beställde in ännu mer mat och umgicks tills restaurangen stängde.
Morgonen därpå tog vi båten hem efter att vi hade ätit hotellfrukosten. Min svärmor var hemma hos oss och hjälpte till med att ha koll på barnen medan Bill fixade lunch och fika till oss. Han hämtade sushi och tårta som han förbeställde dagarna innan. Efter lunchen packade vi resväskorna inför vår resa till Lappland, vi gjorde även en liten shoppingrunda inför resan, sedan var det dags för middag. Vi gick ner till restaurangen vid vattnet nedanför oss som vanligt. Det är så enkelt och bekvämt att slippa åka så långt med barnen vid den tiden som är så nära intill barnens nattning.

Jag fick ett lugnt födelsedagsfirande i år, men laddar hårt inför nästa år! Jag och Bill har bestämt oss att vi ska fira våra födelsedagar ihop nästa år, eftersom vi fyller 70 tillsammans. Jag 30 och Bill 40. Alltså what?! Så cray cray! Vi vill fira stort men vi får också se hur läget ser ut med Coronan, och måste anpassa oss därefter.

Tack snälla för alla grattis i förskott här i bloggen samt gratulationer som ni hade skickat mig på Instagrams DM. Ni är underbast!

All kärlek till världens bästa ni, 

 

Birthday coming up!

Älskade cybervänner! 

Det var flera veckor sen vi hördes vid sist. Har det hänt något kul hos er? Hur mår ni? Vad gör ni?
Själv har vi bara myst en massa på hemmaplan, jag och barnen har haft många underbara dagar och stunder tillsammans. Hela hösten har varit fullt av skratt och glädje. Varje dag med barnen känns som en äventyr i sig. Sedan känner jag mig oerhört tacksam över möjligheten med att kunna vara hemma under barnens första år. Jag och barnen har fått många underbara kvalitetsstunder tillsammans. Att få se barnen växa upp och utvecklas på nära håll är det bästa som finns. Speciellt under den här åldern som barnen är i nu, de lär sig nya saker varje dag i raketens fart. Det är fantastiskt att jag får uppleva alla de viktigaste stunderna med dem. När jag återberättar saker för Bill om vad barnen har gjort på dagarna brukar han säga hur avundsjuk han känner sig, eftersom han vill också uppleva saker själv med barnen. Som föräldrar är dessa stunder oslagbara och extraordinära på något sätt, eftersom man blir så himla stolt. För någon vecka sen började Zelda använda orden som: – Du, jag, han och hon, på rätt sätt till exempel. När Zelda för första gången sa: –Mamma, DU leker här. Blev jag helt paff. När använder hon ordet ”DU” liksom?! Jag har bara hört henne säga mamma. Bara det lilla gjorde mig stolt. Så stolt att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Visst är det konstigt ändå?

Förövrigt trivs barnen på förskolan, ibland säger de inte ens hejdå när jag lämnar och bara springer in till kompisarna, de har bl.a. hunnit med minibio, Bamselopp, skapat och pysslat massor på förskolan. De älskar förskolan och tycker att det är superkul att vara där. Förskolan är verkligen en plats som de ser framemot att gå till varje dag och är så ivriga på morgnar på vägen till förskolan, jag blir lika ivrig själv av att se dem ivriga.

Vi har även hunnit fira Bill som fyllde år för någon vecka sen. Jag var hemma med barnen och pysslade inför kalaset medan Bill var på förskolan och målade staket med de andra föräldrarna på fixardagen. Bill blev jätteöverraskad när han kom hem och frågade hur jag hann sätta upp och fixat allting på några få timmar. Nedan kommer lite bilder från Bills lilla kalas som vi hade för honom här hemma. ↓

Sedan har vi min födelsedag som bara är runt hörnet. Jag kommer att fylla 29 år nu på lördag, bara ett år från 30!!! WHAT?! Varför känner jag en sån panik när jag håller på att närma mig 30 helt plötsligt? Jag tycker att det ska bli så himla kul att fylla 30, men känner mig helt panikslagen när jag tänker på det. Kan någon förklara detta fenomen för mig?

Tack för att ni läser, jag har egentligen mycket mer att berätta. Jag blir alltid lite extra pratglad när jag inte har pratat eller träffat en god vän på länge, men i det här fallet med er då. Jag vill dock inte att ni ska somna framför skärmen så vi måste höras igen jättesnart.

Ta hand om er älskade ni, och glöm inte att Coronan är fortfarande kvar, fortsätt att följa rekommendationerna och jag hoppas att ni får hålla er friska! Kramar från oss. 

 

Snoriga barn fick stanna hemma

Älskade cybervänner! 

Åh, vad veckorna går ofantligt fort för oss. Jag skulle vilja göra vad som helst just nu för att bromsa ner tiden lite. Om jag fick välja en superkraft idag, skulle jag vilja ha en förmåga att sakta ner eller stanna tiden helt. Det känns som att jag inte hinner med någonting alls när tiden bara swooshar förbi, samtidigt som jag har haft fullt upp varje dag! Hur går det ihop?!

Hela förra veckan har jag varit hemma med barnen. Jag såg jag hur Zelda fick lite snor när hon nös. Då bestämde vi oss att hon borde stanna hemma för säkerhetsskull. Atari fick även stanna hemma med storasyster även om han inte hade några symtom då. Efter det åkte jag på en pytteliten förkylning tillsammans båda barnen. Zelda och jag blev friska och hade ingen symtom efter 3 dagar men lilla Atari däremot snorade länge. Känns som att varje förkylning, oavsett liten eller stor så har Atari fått dras med stora mängder av snor och slem efter att han fick RS-virus när han var bara 6 månader. Tur ändå att det var bara en liten förkylning denna gång. Det får vi vara tacksamma över!

Zelda har frågat mig varje dag om inte vi skulle till kompisarna och förskolan. Atari har gått fram till dörren varje morgon med sina skor i handen, han ville också gå till förskolan. Fick förklara för Zelda att Atari snorar fortfarande, därför måste vi stanna hemma. Vet inte om hon förstod hela grejen med att vara sjuk men hon lyssnade och gick iväg.

Veckorna innan Zelda och Atari blev sjuka har det varit mellan 3-4 barn totalt på deras avdelning på förskolan. Många barn fick stanna hemma på grund av förkylningssymtom. Jag tror att det går någon form av säsongsinfluensa / förkylning just nu. Alla är sjuka eller har varit sjuka nyligen känns det som. Hur mår ni? Har ni klarat er från höstens förkylningar?

Förövrigt har det varit mysigt att få vara hemma själv med barnen. Men jag blev även påmind om hur trött man kan vara av att ta hand om två småbarn själv hela dagarna, men bara när barnen har varit som stökigast. Man ska hinna laga alla måltider (frukost, lunch, mellanmål och middag) till barnen, tvätta de smutsiga kläderna, städa, torka och plocka undan leksakerna. Samtidigt som man vill hinna njuta av tiden och vara med barnen. Det låter kanske inte så värst avancerad egentligen, vem som helst kan göra det tänker ni säkert. Sysslorna är inte den jobbiga biten, men det är en utmaning att ha översikt över barnen samtidigt som man gör sysslorna.
Sedan har jag känt mig lite stressad när jag har andra saker som jag måste göra också. Min kropp och hjärna jobbar samtidigt i högvarv, nonstop. Därför kunde jag känna mig oerhört trött, speciellt mot dagen slut. De dagarna som jag har känt mig som tröttast eller har ont om tid, brukar vi beställa hämtmat. Skönt att alternativet finns i alla fall!

I fredags kom svärmor förbi. Hon gick ut med barnen ett par timmar och lekte i lekparken i närheten. Det gjorde väldigt mycket. Jag fick göra andra saker som jag inte hann med och kunde sitta still i tystheten och bara andades en stund. Det kändes lyxigt!

Nu börjar en ny vecka och barnen är tillbaka på förskolan igen. Zelda och Atari blev så glada när vi gick till förskolan imorse. Håller tummarna att jag får mer gjort under denna veckan. Vad har ni för planer? 

Önskar er en underbar vecka finaste ni, 

Zelda och Atari, på väg till förskolan