Helikopter med bebis?

Vi var nära på att ta en helikoptertur över fjällen nu när vi var hemma i Lappland. Dock blev det inte av. Som jag berättade tidigare kunde vi inte ta oss upp till fjällen med hyrbilen eftersom det snöat så mycket och vi bara hade sommardäck på bilen. Vädret var inte så kul heller för den delen. 

När vi satt vid köksbordet och planerade lite smått om fjälltrippen frågade pappa om jag ville åka helikopter med honom för att se snö på fjälltopparna och att vi kunde ta med Zelda. Det lät helt magiskt, jag och pappa brukar ta helikopterturer tillsammans under de tidigare år. Dock med mammainstinkten tänkte jag -Nej, inte med bebis. Det låter ju jättehögt i en helikopter. Zelda kan inte säga eller berätta för oss om hon skulle tycka att det är obekväm eller inte. Jag är kanske lite överbeskyddande. Om Zelda kan flyga i ett flygplan varför ska inte hon kunna flyga i en helikopter kan man tycka? Vet att de har utrustningar, ljuddämpande hörlurar och säkerhet i helikoptrarna att småbarn och bebisar kan åka med. De använder ju helikopter som flygtransport och jag vet att ett par samerfamiljer (med bebisar och småbarn) brukar åka upp med helikopter till fjällen under renskötseln säsong bl.a. Sen har vi ju helikopterambulans där bebisar, barn, vuxna och gamla får åka med när det är akut. Det är aldrig på tal om att helikopter skulle vara farlig för bebisar. 

Nu blev helikopterturen inställd och jag skulle nog lämna Zelda med Bill från första början ändå om det skulle bli av. För att jag var osäker hur Zelda skulle reagera. Kanske vänta tills hon bli någon månad äldre. Dock var jag så nyfiken på vad andra föräldrar tycker om bebis på en helikoptertur så jag gick in på world wide webb (www / internet) och läste på olika forum. Det var minsann blandade känslor! Jättehetsigt var det bland kommentarerna!

Hur tänker ni kring bebis i en helikopter? Skulle ni åka helikopter med era bebisar om ni fick chansen att göra det? 

En bild från förra året.

 

Zombiemamma

Hey mina cybervänner! 

I skrivande stund sitter jag i sängen och vilar. Bill är på väg hem från sitt kundmöte som han var tvungen att ta. Zelda har precis somnat i sin lilla spjälsäng av sig själv, utan att jag måste läsa, sjunga tusen barnvisor eller gå runt med henne i famnen flera varv tills benen känns som spagetti. Skönt att Zelda kan somna av själv (alla gånger idag) på sådana här dagar. Jag känner mig supertrött att jag skrattar lite för mig själv. Vilket härligt mammaliv jag har. Jag älskar att vara mamma men det finns många sidor i min vardag med att vara mamma också. Jag kan tycka att det känns jobbigt ibland, i vissa stunder. Men i sin helhet älskar jag det i slutet av dagen. Jag vill inte ha mitt liv på ett annat sätt än såhär, trots att jag känner hur mina rödsprängda ögon vill ploppa ut snart.

När jag vaknade idag kände jag mig mega-dunder-trött. Jag hade en mardröm inatt som fick mig att få kalla fötter. I drömmen stod jag på en brygga, i en vacker miljö. Plötsligt fick jag syn på en svart kobra under vatten som flög upp och bet mig på foten. Jag som är svinrädd för ormar. Jag höll på att dö och var irriterad hur osannolik det var att en orm kunde flyga så där i drömmen. När jag vaknade klappade mitt hjärta miljoner gånger per sekund. Drömmen kände så verklig för att jag kände smärta. Usch, mardrömmen gjorde mig helt slut. Snart är det läggdaggs och jag är rädd att jag ska få samma mardröm igen, oh lord help me! Haha. 

Trots att jag känner mig som en zombie, sengångare eller tröttaste mamma i världen så finner jag humor i det. Jag tittar omkring i lägenheten. Leksaker överallt, disk fulla diskhon, tvätt fulla krogen, resväskan som inte är helt uppackade, blommor i vasen som har vissnat och dött, saker som är där de inte ska vara, wellpapp kartonger utspridda över hela lägenheten. Vi har fått så många paket innan vi åkte upp till Lappland och nu under veckan. Jag känner att lägenheten är skräpig, dammigt och noll ordning. Just idag tycker jag mindre om vårt lilla hem. Ibland kan man tycka så. Imorgon vet jag precis vad jag ska göra. Kan ni gissa? Jag ska städa och organisera här hemma såklart. Kommer att må så bra i själen när allt är i sin ordning igen. Är det alltid städat hos er eller är det kaos ibland? 

Hoppas att ni får en underbar fredagkväll finaste! 

 

Zeldas ögonfärg just nu

Jag dör vad coola Zeldas ögon är just nu! 
Det spelar såklart ingen roll för mig vilken ögonfärg Zelda kommer att sluta med men det har varit otroligt kul att följa förändringarna. Nu har Zelda fått lite gul/grön färg i irisen och blå/grå runt om. Ögonfärgen hos bebisar kan verkligen skifta ganska mycket har jag märkt. Vissa dagar ser jag inte ens den gula färgen i irisen, men vissa dagar ser jag det tydligt. Vissa dagar är ögonfärgen mer blåa och vissa dagar är de mer gröna. Det är så coolt! Bill undrar om Zelda kommer att få kameleontögon som honom. I vissa ljus kan Bills ögon se mer gröna ut än blåa. Bill har vääääldigt ljusa ögon med lite gul i irisen han med. 😀

Ja, vi ville bara uppdatera det till er cybermostrar och -morbröder. Om ni tycker att det var intressant information nog, haha.

Kramar från oss! 

 

Vill aldrig mer flyga!

Hey solstrålar, 

Jag känner mig fortfarande lite uppjagad efter flygresan hem till Stockholm igår. Hade sån otur när lillan fick ont i öronen. Zelda somnade under tiden vi höll på att landa. Jag såg att hon snuttade på nappen och det borde vara ok som de andra gångerna tänkte jag. Mitt i allt började Zelda skrika rakt ut. Hon tog inte napp eller nånting. Det var redan försent. Hon måste ha slutat snutta på nappen när hon gick in i djupsömn. Hon grät hysterisk med jättestora tårar. Mina tårar rann också för att min bebis grät. Det var den längsta landningen någonsin. Det var så hemsk att jag aldrig mer vill flyga tänkte jag för stunden. Varför utsätta min bebis för sånt? Vad är jag för mamma egentligen? Jag var jättearg på mig själv. Vet inte varför, det var känslorna som styrde.

Jag vet att vi måste transportera oss med flyg när det är nödvändigt och det är inte fel att flyga med bebis egentligen. Det har gått bra annars alla gånger. Men mitt i all bebisgråt tänkte jag så. I verkligheten kommer jag inte att sluta flyga med Zelda bara för det. Jag vet att sånt händer.

Ok, nu lämnar vi det tråkiga och fokuserar på det roliga istället. Varför jag inte bloggade så mycket berodde det på att jag passade på att umgås lite extra med mina käraste. I förrgår, sista kvällen i Lappland körde Fay 12 mil till oss direkt efter jobbet för att hon ville träffa Zelda innan vi åker mot storstaden. Samma med pappa som körde 16 mil från fjällen där han jobbade. Vi åt middag tillsammans och hade vår lilla familjemöte om vår kommande resa till Thailand. Åh vad vi längtar! Vi längtar så mycket att det känns overklig. Är det på riktigt?! Vi har varit till Thailand många gånger men den här gången känns det extra speciell.
Jag saknar min mormor enormt mycket. Hon frågar hela tiden när vi ska åka ”hem” och hälsa på henne med Zelda. Det är inte länge kvar nu mormor!

Zelda rockar kvällsflyget i sin pyjamas. 

Innan vi åkte till flygplatsen igår svängde vi förbi min kompis som bor i Luleå. Vi fikade med våra bebisar och myste en stund innan det var dags att lämna in hyrbilen. Jag var så glad och berättade för mina vänner att vi ska skaffa extra hus uppe i norr. De blev jätteglada! Det betyder ju att vi kommer att ses lite mer. Så fort vi hittar en strandtomt med bra läge mellan Luleå och där mina föräldrar bor ska vi slå till! Idag finns det inget sånt objekt ute som passar oss men vi håller utkik.

Nu är jag hemma och väntar in Bill och Zelda som är ute på en promenad just nu. Imorse hade jag superkul möte hos Ur&Penn. Jag träffade ägaren med teamet och vi kommer att hitta på lite skoj ihop. Åh, så spännande!

Förlåt för ett långt inlägg kära ni. Blir alltid så här när jag inte har fått prata med er på ett tag. Så mycket att berätta till mina cybervänner.

Önskar er en fortsatt underbar dag finaste ni,
Glada kramar till er alla!