Vem ska vara kattvakt?

Älskade ni! 

Glad fredag! Vad har ni för planer idag? Jag och Zelda ska åka iväg för att träffa mina kollegor strax. Efter det ska min fina vän Yun komma förbi. Det blir promenader i solen och äta gott för vår del.

Jag och Bill pratar lite här hemma hur vi ska göra med Baggiz när vi åker till Thailand. Eftersom Bills mamma ska åka till Thailand samtidig som oss kommer vi inte att ha kattvakt. Eller jo, vi har olika alternativ såklart men vi vill att Baggiz ska få vara i sin hemmiljö där han är bekant med området. Nu frågar jag runt bland mina kompisar om någon vill bo hos oss i 3 veckor. Någon som håller Baggiz sällskap,  någon som släpper ut Baggiz på morgonen och hämtar in honom på kvällarna. Baggiz är ju en utekatt och trivs bäst att vara ute. Baggiz behöver bara mänsklig närhet på kvällarna.

Åh, jag har ångest. Vi vill verkligen vara säkra på att Baggiz kommer att trivas. Vi kanske tänker för mycket men hans välmående spelar så stor roll för oss. Det är mycket som vi kompromisser för Baggiz skull, han är trots allt vår lilla familjemedlem. 

 

Zeldas första besök till leklandet

Igår firade vi Zelda med att ta henne till leklandet. Så roligt att vi bor nära ett lekland, ännu roligare att det var gratis för barn under 1 år! Vi blev helt snopna när vi skulle betala för inträde och de sa att det var gratis. Såg att det var fler bebisar under ett år som var där också. Mysigt ställe att spendera dagarna på när det är dåligt väder ute t.ex.

Zelda smakade på allt hon rörde vid. När vi lekte i bollhavet smakade hon på alla bollar hon plockade upp. Jag tänkte: -Men nej Zelda. Det är ju fler barn som ska leka. Jag tog servetter och torkade efter henne. Sen såg jag att alla barn vid Zeldas ålder gjorde samma sak, hahaha. Vet inte hur mycket baciller hon fick i sig igår. Kan tänka mig att inomhus-lekland måste vara ett ideellt ställe för barn att bygga upp sitt immunförsvar. 😉

Vilken rolig och mysig dag vi hade igår, kan nog erkänna att jag och Bill hade mest kul, hehe. 

 

Zelda 7 månader

Zelda fyller 7 månader idag! Wihooo! Hon springer efter mig med gåstolen numera. Hon har blivit duktigare på att navigera runt med sin gåstol. Hon kan backa om hon fastnar eller vända på stolen om hon vill gå till höger eller vänster. Från att inte kunna göra något själv för inte så länge sen är jag jättefacinerad hur det går så fort för bebisar med deras utveckling och tillväxt.
Zelda har kunnat stoppa tillbaka nappen i munnen själv sen länge men nu kan hon även vända nappen åt rätt håll. Förut förstod hon inte om nappen var upp och ner eller inte.
När Zelda äter själv använder hon gärna sked, hon kan doppa skeden i maten och sedan stoppar i sin mun. Hon imiterar oss när vi sitter vid matbordet och äter med henne.
Zelda drar gärna upp sig själv med hjälp av föremål så fort hon ser sin möjlighet, vilket är jättefarligt om vi skulle vända oss bort en sekund. Hon har som sagt inte så bra balans än och det skulle bli en olycka som häromdan när hon föll och slog sig.
Det här måste vara en av det sötaste med Zelda, när jag gör pussmun för att visa Zelda att jag vill ha en puss brukar hon pussa tillbaka. Hur underbar är inte hon?!

Dock kan Zelda inte krypa än, hon är inte ens intresserad haha. Alla bebisar utvecklas i olika takt som sagt. Finns ingen mall på vilken takt de ska kunna göra olika saker. Man ska bara njuta av stunderna och låta bebisen utforskar världen själv i sin egen takt. 

 

Baggiz är inte glad när vi äter vegetarisk

Vi har en suris här hemma. Vår fluffiga fyrbenta son Baggiz har kommit på att det är ingen idé att tigga vid matbordet något mer när 99% av alla måltider är vegetariska. Om inte jag äter fjällröding eller älg. Ibland testar han att tigga men när vi låter honom sniffa på maten vet han direkt att det är något som inte han vill ha. Det slutar alltid med att han sitter och stirrar på oss under hela måltiden med arga blickar och missnöje. Baggiz är så söt att jag vill äta upp honom. Jag vill inte äta upp honom på riktigt såklart, hahaha. Det är ett uttryck, ja ni fattar.

Jag kan inte förstå att Baggiz fyller 10 år nu nästa månad. Han är frisk, pigg och lekfull som en liten kattunge. Vi hoppas att han kan leva med oss tills vi blir gamla och dör tillsammans. Jag kan inte ens tänka mig vårt liv utan Baggiz, hans fluffmage på ansiktet, hans gosiga kattpussar och purrande närhet, åh. Älskar Baggiz så mycket. My first born 😀 

Idag gjorde jag friterade vegetariska dumplings till lunch.