19 Januari 2018

Mina solstrålar! 

Jag höll på att skriva 19 Januari 2017 i rubriken. Men det är ju 2018!!! Har alltid samma problem varje år, där jag under de två första månader av året skriver förgående årtalet, haha.

Nu är jag tillbaka i lägenheten. Möte med Lambretta och vår potentiella återförsäljare här i Sverige gick superbra! Som jag berättade tidigare håller jag och Alexandra på att designa varsin klockkollektion för Lambretta. Ska bli jättekul att berätta mer detaljer sen.

Äntligen är produktionen klar (för min del) och försäljningen kan komma igång jättesnart. Det här blir ett roligt projekt det här, eftersom alla pengar som tillfaller mig går till att bygga fler skolor i Thailand!  🙂

2018 kommer att bli ett riktigt roligt och spännande år! 

Jag och snygga Alexandra 

 

Vegetarisk ost och broccoli soppa

God kväll kära ni, 

Kan inte fatta att det är fredag om en timme! Varför går veckorna så fort?! Man brukar säga: -Tiden går så fort när man har kul. Men jag har bara haft en vanlig vecka liksom.
MåndagProduktiv jobbdag hemma. Jobbade med Zoirak relaterade uppgifter.
Tisdag Jobbdag hemma kring Foki-varumärken. Gjorde en intervju, förbereder kampanjer, svara mail o.s.v.
Onsdag – Möte med försäkringsbolag, möte med revisor och vila.
Torsdag (idag) – Har svarat på ett par mail. Sen har jag inte kommit så långt. Har extra ont i ryggen idag att jag inte kan röra mig. Har läst en bok om förlossning och surfat runt på internet.
Fredag (imorgon) – Har ett möte ang. klockorna med Lambretta. Dejt med Bill och jobba med det jag hinner.

Min vecka bara försvann. Poff!

Under veckan har vi köpt olika sorter av vegetariska ostar och hade en ostprovning här hemma. Jag hade inte alls höga förväntningar men det smakar faktiskt som vanliga ostar! Supergott var det! Vissa sorter smakar mer ”svamp” men jag är fascinerad hur de har fått till ost-konsistensen.

Till middag gjorde vi vegetarisk ost och broccoli soppa. Jag låg i sängen och gav Bill instruktioner steg för steg hur han ska tillaga soppan. Det gick hur bra som helst! Jag är inte orolig för maten efter förlossningen något mer. Hehe 😀 

 

Hello Kitty BB

Idag har jag grävt ner mig i allt som har med förlossningen att göra. Vi har valt att föda på SÖS (Södersjukhuset). Dels för att sjukhuset ligger närmast vårt hem. Sen var det inte länge sen de öppnade upp den nya förlossningsavdelningen. De nya rummen är lite större, fräschare och har privata badrum med BADKAR! Där ska jag ligga och njuta av värkarna, oh yeah (försöker skapa positiva tankar och vibes här). Har hört många tråkiga historier om att det kan bli fullt i det sjukhuset som man har valt ibland. Är det vanligt? Har detta hänt för er nångång? Hoppas att det inte bli så för oss i alla fall. Har någon av er fött barn på SÖS förresten? 

Sen kom jag ihåg hello kitty BB som jag skrev om här i bloggen för typ 9 år sen? Jag googlade upp sjukhuset igen för skoj skull. I rubriken skriver de ”Designed to ease the stress of childbirth with images of the popular cartoon cat”.
HAH! Kanske det här är vad jag behöver? Kan det bota min förlossningsrädsla tror ni? Hahaha :’D
Nä, inte ens min favvokatt (efter Baggiz) kan bota rädslan faktiskt. Men jag tror absolut att jag nog skulle uppskatta lokalen efter förlossningen. Helt klart mysigare, roligare och bubbligare! Jag kommer att fnissa hela tiden och förmodligen aldrig vilja lämna sjukhuset efteråt! 

Källa: Länk, länk, länk

 

Ångest under graviditeten

Häromdan fick jag ett sånt där ”ångestrus eller hur man nu ska kalla det. För mig är ledsen och ångest är inte samma grej. Jag har blivit ledsen många gånger under graviditeten på grund av vilda hormoner. Jag blev ledsen av att tänka på alla hemlösa djur som behöver hem, ledsen av hatet som finns i världen, ledsen när wi-fi låg nere i 10 minuter o.s.v.
Att ha ångest däremot är en hel annan sak. Kroppen blir spänd av nervositeten, ängsligheten och oroligheten som känns helt okontrollerbart. Det sitter så djupt in i kroppen. Man har svårt att skaka av det. Ibland känner man sig rastlös, ibland vill man bara lägga ner allt och inte göra någonting. Man kan bli både irriterad och arg, ibland på sig själv, ibland på någon annan. När man tror att de negativa tankarna har försvunnit kan det upprepas igen när man minst anar det.
Vad vet jag om ångest som verkar vara den som är glad hela tiden? Um.. för att veta vad riktig glädje är ska man nångång i livet ha känt av sorg, frustation och ångest. Det är nog inte så hälsosamt om man väljer att inte bemöta de negativa känslorna alls. Sen handlar det ju om hur man hanterar negativiteten. Hur man tar sig ur det. Första steget är att alltid acceptera läget för att kunna gå vidare. Som ni vet är jag rädd för förlossning t.ex. detta har lett till någon from av ångest i mig. Men jag jobbar på det. Jag känner framsteg och ger inte upp. 🙂

Nu när det närmar sig mot slutet av graviditeten känner jag mig både glad och nervös. Börjar tänka på allt som kan hända. Alla dessa tänk om scenario kring förlossningen och tiden efter. På något sätt fick jag för mig att Bill kommer att sluta vara fin mot mig. Att jag inte får den här privilegium känslan något mer. Jag grät och sa det till Bill, samma sekund som jag sa det blev jag ledsen för att jag kom på mig själv hur orimlig detta var. Bill skrattade och torkade mina tårar. -Men älskling, jag har alltid gjort allt det här för dig innan du blev gravid också. Det finns ingen anledning att sluta bara för att du har fött barn.
Jag grät stora tårar och svarade: -NEEEEEEEEEJ! Jooooo… jag vet… förlåt… Haha jag ville gräva ner huvudet under marken. Åh vad hormoner kan ställa till med ibland. Det är jobbigt men ändå fascinerande.

Jag vet att det finns många kvinnor där ute som blev drabbade av extrem ångest under graviditeten. Jag vill bara säga hur starka ni är! Men också alla ni kvinnor som upplever eller har upplevt graviditeten. Vi kvinnor är fantastiska på alla sätt och vis. Jag är så stolt att jag är född till en kvinna. Vi är superhjältar hela högen med all den här girlpower, mod och uthållighet. Vi är gjorda för det här, som ingen män i världen kan klara av. Haha, jag kan inte ens tänka mig hur Bill skulle hantera allt det här om han var gravid istället för mig. Han håller ju på att dö varje gång han få en liten förkylning. Det här är inget pik mot män, eller jo lite är det ju 😉 Men jag menar inget ont, ni män har också egenskaper som vi kvinnor inte kan ta från er. Men hatten av till alla kvinnor där ute!