Hur det är att vara mamma

Hur är det att vara mamma? Hur känns det att vara mamma egentligen? En fråga som jag har fått väldigt ofta sen jag fick Zelda. Jag brukar svara ganska kort att det är –fantastiskt på alla sätt och vis. Även om jag skulle kunna sitta en hel dag och berätta om mina känslor hur det verkligen känns att vara mamma. Rädslorna, oron, glädjen, uppoffringarna, möjligheterna och allt som hör till.

Efter Zelda kom till oss har jag gjort många förändringar i mitt liv. Det känns också som att jag har blivit till en hel annan människa. Jag har inte tappat bort mig själv, snarare hittat en bättre version av mig själv. Något som jag var dålig på innan har jag sett till att bli bättre på. Zelda är min drivkraft, den mest effektivaste drivkraften. Jag har aldrig upplevt ett sådant driv i mig själv som jag har nu än tidigare. Trots att jag annars var väldigt framåt. Dock har jag ett annorlunda typ av driv nu. Förut kunde jag fatta impulsiva beslut, men det kan jag inte göra nu. Jag är mycket mer försiktigare nu. Jag går hellre efter känslor men har börjat att använda mer av logiken än tidigare för att vara säker på att det jag gör inte ska påverka eller drabba Zelda på något sätt. Förr hade jag bara mig själv att tänka på, nu har jag Zelda. Hur mitt/mina barns framtid kommer att se ut beror på hur vi har lagt grunden för barnens barndom. Vilket är ganska läskigt för att det är mycket ansvar att ta hand om ett helt liv eller flera om vi skulle få fler barn. Jag menar, jag har inte ens klurat ut allt i mitt liv än. Nu har jag helt plötsligt fått världens största ansvar. Jag är orolig och rädd att jag kanske gör fel. Även om barnen endast behöver kärlek och engagemang så kan man inte undgå från att uppfostran är jätteviktig. Hur ska vi få barnen att bli bra och fina människor i vårt samhälle? Hur vet jag att sättet som jag uppfostra barnen är rätt?
Om vi ska vara realistiska här kommer barnen att behöva bra startkapital i livet också när de flyttar hemifrån. Med det höga bostadspriset som vi har nu i storstaden, hur kommer barnen att ha råd om inte vi har ett långsiktigt sparande för dem? Det är minsann mycket att tänka på men vi gör vårt bästa.

Att ha barn kan hindra dig till att göra eller utföra vissa saker säger de. Jag håller inte med. Att ha barn hindrar ingenting det är man själv som gör ett aktivt val på vad och hur man vill prioritera. Flesta väljer barnen vilket är fullkomligt normalt. Man väljer att anpassa sig efter barnen. Just nu känner jag att jag vill optimera min tid med Zelda och jag har gjort ett aktivt val att göra det. Jag prioritera bort allt annat. Mycket som jag gör nu måste vara något som jag vet inte kommer att ta för mycket av min tid från Zelda heller. Jag vill kunna stanna hemma och vara hemma med barnen under barnåren. Det är mitt mål.

De som inte har barn kan tycka att folk som har barn är tråkiga. Därför tycker föräldrar som har jämngamla barn att umgås med varandra för att man har förståelse för varandra. Personligen finner jag lika mycket glädje med att umgås med mina kompisar med eller utan barn. Märker dock skillnad på hur de som inte har barn har svårt att sätta sig in i hur småbarnsföräldrar lever vilket gör att jag i dagsläge umgås mindre med mina vänner som inte har barn. Jag älskar mina vänner men jag vill inte ställa till det när jag ändå inte vill umgås med dem under hela kvällen eller flera timmar för att jag vill vara hemma i en lugn miljö med Zelda, speciellt innan hennes läggdags. Har haft många vänner över hos oss för att det är ”enklare” men det har slutat med många sena kvällar vilket jag egentligen inte föredra även om det är kul och mysigt. Jag vill inte vara den som säger: -Kan inte ni åka hem nu. Vi behöver lite lugn ro med Zelda innan hon ska sova. Sen vill jag ha det tyst här på kvällarna för Zeldas skull. Jag vet, booooooring. Men man väljer själv hur man vill ha det i sitt hem. Man kan fortfarande gå ut på helgerna, man kan göra allt som man gjorde innan barn OM man vill. Men majoriteten gör det inte på samma utsträckning. Det är ett val inte ett hinder.
Personligen tycker jag att det är jätteskönt att ha barn när jag kan göra ursäkter för att slippa ganska mycket, haha. När vänner frågar om utgång är det alltid ett enkelt nej. Går inte heller på alla event som jag blir bjuden på. Bara på de som jag tror skulle vara kul eller för umgänges skull. Nu slipper jag vara den tråkiga som måste tacka nej till mycket för att folk försöker inte ens lika mycket något mer. Jag har alltid haft svårt att säga nej, även om jag har blivit bättre på att säga nej så sitter det fortfarande kvar. Jag säger oftast ja för att jag vill vara snäll. 

Trots att jag redan kände mig trygg i mig själv är jag ännu tryggade sen jag fick barn. Trygghet i mig själv på en hel annan nivå kan man säga. Jag behöver noll bekräftelse från andra. Jag har bara Zelda i fokus, det är hennes bekräftelse till mig som mamma som har störst roll. Jag glömmer också bort att vara berörd av hur andra tycker och tänker, vilket är i och för sig skönt på ett och annat sätt. Jag har valt att vara upptagen med att vara mamma, vilket känns att det är fullrulle i mitt liv hela tiden. Jag får den ultimata stimulansen som jag behöver. Jag har en mening i livet. Livet är det värdefullaste som finns för att jag har ett annat värdefullt liv att leva för. 

Detta är mina känslor hur jag känner mig för mammarollen.

Ni mammor och pappor, vad var de stora förändringarna för er när ni fick barn? Vilka känslor hade ni? 

15 kommentarer

  1. Jag som har varit mamma länge vet att man som förälder har faser att gå igenom precis som barnet. Det du skriver känner jag så väl igen när jag var nybliven mamma men sedan så ändras ju så mycket på vägen och man passerar både hinder och känslor som får en att utvecklas men också känna andra saker och se livet ur nya perspektiv. Så du har en lång resa framför dig men jag tror att den blir lite enklare med dem grundinställning du har nu. Barn är det bästa som finns men det blir inte enklare med tiden och man själv går även lite in och ur de där romantiserande faserna där allt är gulligull och man inte behöver gå utanför sin lilla bubbla om man inte vill. Då menar jag inte att barnen blir svåra eller kärleken förändras, men det är faktiskt väldigt jobbigt att se dem växa upp till självständiga individer i det här stela samhället som tex tror att skolan utvecklas på något magiskt sätt enbart för att man ställer in datorer i klassrummet och annat intressant.

    1. Det tror jag absolut att man gör! Låter naturligt. Jag ser framemot alla faser och äventyr som mina barn tar oss.
      Dock får jag lite ångest varje gång jag inser att lilla bebisen växer och började t.o.m. gråta (senaste idag) när jag såg att Zelda har vuxit ur sin babymössa som hon hade på sig när hon åkte hem från BB, haha. Jag är rädd och nervös inför tonårsperioden för att jag vet själv hur det var.

      Jag njuter verkligen så länge den här bebisbubblan / småbarnsperioden varar! <3

      Kramar från oss. <3

  2. Precis så är det som du skriver, upplevt exakt detsamma. Med mina barn växte jag upp ordentligt, blev noga med rutiner och allt det där som man vill göra för att barnen ska få det så bra som möjligt (skönt ju!). Och man KAN fortfarande göra det man vill, men man kanske inte vill det lika mycket pga barnen :p
    Det går liksom inte att greppa innan, känslorna, inre lugnet och allt som kommer med…. 🙂 har en son på 5 och en flicka på 1 <3

    1. Åh <3
      Roliga åldrar på barnen! Inte länge kvar till sonen din börjar skolan också! Åh, Så stort! 😀 <3
      Hur känner du inför det när den dagen kommer?

      Kärlek och kramar från oss!

      1. Å det är lite blandade känslor… lite jobbigt, men så kul att uppleva vilken fin, klok kille han blivit 🙂 så rolig hänga med, mysa! Just nu extra mammig och kärleksfull (när man lämnar på föris tex) å då kan det fortfarande kännas som att han rätt liten iaf, ganska skönt det :p
        Trots det är jobbigt att tiden går så fort, så blir det ändå bara bättre tycker jag… och när man har en liten kinkig nybliven ettåring ocksä är det rejält uppskattat med en som faktiskt går att resonera med och klarar av mycket! 😀
        Kram till er!

  3. Jag har också blivit mamma nyligen (min son är 13 veckor) och håller med om en hel del som du skriver. Dock så tycker jag att även om min son är superviktig för mig att det är viktigt att inte göra saker för stora. Det kan lätt bli lite för överväldigande då. Bara för man gör ett eller tio misstag så kommer det inte skada våra barn utan de kommer växa upp och bli bra individer ändå. Innerst inne tror jag du vet att du är en bra människa och då kommer din dotter med att bli det. Sen även om din dotter alltid kommer först så är det bra att vårda sina vänskapsrelationer. Det kommer komma en dag då våra barn inte längre är så glada i att va med oss. Ja jag vet hemska tanke. ☺️ Men då är det skönt att ha kvar sina vänner. Man får ge och ta lite när livet förändras.

    1. Ja, man ska absolut tillåta sig själv att göra misstag som föräldrar. <3 Det hör till. Det är ok. Jag är dock väldigt känslostyrd och blir jätteledsen över det minsta lilla när det kommer till mitt barn. Vet att jag inte ska göra det. Många fina föräldrar (som du) där ute som peppar och påminner mig om att det hör till. Min personlighetsdrag är dock lite känsligare när det kommer till sånt, men jag jobbar på det. Tack för att du påminner mig igen.

      Jag pratar med mina vänner och håller kontakt varje dag. Jag gör inte slut med någon bara för att jag har jag fått barn. Vet att det är lite mindre fysiskt umgänge i dagsläge. Men jag håller de uppdaterade med våra liv hela tiden och hör av mig 🙂 Mina vänner är mina diamanter i livet! Älskar dem <3

      Jag se till att njuta så länge det varar <3

      Kärlek och Kramar från oss!

  4. Ha inte egna barn men texten är så varm och fin! Vad glad Zelda lär vara med en så fin mamma. Ha en bra kväll!

    1. Åh, <3
      Vilken underbar och rar kommentar. Tack snälla. Jag gör mitt bästa som mamma <3
      Tack för att du sprider så mycket kärlek, fortsätt vara så här underbar!

      Kärlek och kramar från oss.

  5. Saknar ju egna småttingar men många vänner har barn. Det e inget hinder utan vi hittar på annat. Det fikas mycket. Ungarna älskar det. Det blir vändor till leklandet å annat kul. Så vi umgås som vanligt fast de blir inte puben längre. Kanske nån gång men de e sällsynt. Eftersom de flesta jag känner bor långt bort så sover man över å då tycker barnen de e extra kul för de får vara vakna lite längre 😊 vem sa att livet blir tråkigare med barn? Bara lite mer planering å rutiner.

    1. Åååh, det låter ju mysigt! <33
      Eller hur, det är faktiskt jätteroligt med barn. De är ju så mysiga och roliga!

      Kramar och kärlek från oss finaste du!

  6. Hei ❤️
    Kul om du har tid att svara på några frågor jag har 🙂
    Vilka ställen i Thailand är mer barnvänliga än andra enligt dig? Vi ska åka nu till vintern med våran då 7-8 månaders bebis. Vilka ställen är bra att åka till? Har funderat på Pattaya, vad tycker du om det stället? Och skulle du rekommendera att åka med mellanlandning då, blir direkt resa för jobbigt för en bebis i den åldern? Och just det, sen skulle jag fråga också vilket special diskmedel ni använder till att diska Zeldas flaskor osv med? 🙂
    Kram ❤️

    1. Hey Mel, <3

      Tack för din kommentar.
      Pattaya är inte så barnvänligt av min egen erfarenhet eftersom det är både ryska maffia och mycket fest. Råkar man hamna på fel område kan det bli lite tråkigt. Pattaya har varit mer som dagsutflykt ställe eftersom de har många intressanta tema-parker där. Barnvänligt är det på vissa platser under dagtid.

      Förövrigt är Många ställen i Thailand barnvänliga. Folket där är jättesnälla och vänliga när det kommer till barn. Ni kommer att ha det toppen var ni än åker, det vet jag. Phuket är barnvänligt om ni skippar Bangla road i Patong, Khao Lak är barnvänligt. Om man vill åka till finare platser krävs det dock extra båtfärd, vet inte om ni vill göra det med bebisen. Koh Kood, Koh Racha, Koh Mak, Koh Lipe väldigt fint 🙂

      Vad föredrar ni helst med den här resan? Jag kan tipsa och länka till olika platser som ni kan jämföra med varandra.

      Vi använder diskmedel från neutral! 🙂 <3

      Kramar och kärlek från oss

      1. Heej ❤️
        Åå tack för så bra svar!! Du är så snäll som tar dig tid att svara!! ❤️ Vi har varit i Thailand 2 gånger tidigare och älskar det (då utan bebis). Vi har varit i Patong, koh lanta, pipi island, ao nang osv. nu med bebis vill vi dock bara vara på ett och samma ställe, gärna ett bra och barnvänligt hotell eller liknande där man inte blir alltför uttråkad av att vara mycket på. Då min kille är där för att träna muy thai så kommer jag säkert vara mycket själv på hotellet med bebisen och då vill man ändå ha det bra. Min kille ska träna i Pattaya men jag vill helst inte dit nu efter du skrev att det var si och så. Tycker det är så svårt att veta hur man ska göra. Ao nang hade ju varit bra men då är det för långt från pattya, kanske också lite tråkigt ställe att vara på hela tiden? Om man inte vill åka ut med båt till öar. 😭 sååå svårt!! Haha.

        Massa kärlek tillbaka till eran söta familj ❤️

  7. Känner ungefär likadant som du. Jag var äldre än dig när vi fick första, men känslorna är de samma.
    Jag var redan trött o less på kroglivet sen innan så tackar gärna nej när andra vill festa haha. Men visst händer det att jag o mina vänner går ut o dricker o dansar, mina barn har en fantastisk pappa också så egna intressen är inga problem.

    Sen kände jag även att man faktiskt får andra intressen när jag fick barn. Helt plötsligt är jag intresserad av var alla lekplatser är, intresserad av barnkläder osv. Nu är jag o mina vänner över 30 år så de allra flesta har redan barn och det är behändigt. Har nog tappat mina vänner som inte har barn, de lessnade på att jag inte kunde göra alla spontana saker, att jag inte ville supa o typ sova borta längre osv.. vi har ingen tillgång till barnvakter heller så en av oss föräldrar måste alltid va hemma med barnen och därför är vi aldrig inbjudna till par-middagar där barn inte är välkomna, så där har vi tappat några vänner. Men det gör inget, de vänner vi har kvar älskar vi och trivs med, det räcker för oss 🙂

Write a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *